- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
56

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ne och Evert bestämdes att äga rum den därpå följande
söndagen. Varken Stephana eller Herman underläto att
giva Olga några varningar och söka avråda henne, men
deras ord gjorde ej någon verkan.

*



Om aftonen regnade det. Åskan hade gått mycket
häftigt på eftermiddagen. Det fula vädret gjorde att
invånarna på Kungsborg voro församlade inom fyra väggar.
Kurt hade icke varit synlig på hela dagen, så att broderns
snart förestående förlovning med Olga var honom obekant.

Stephana läste högt i ett nyss utkommet historiskt
arbete, under det att Evert och greve Herman spelade bräde.
Olga satt tillbakalutad i en pompadour, med blicken
riktad på en tavla, som hängde mitt emot henne och
föreställde Marius, sittande på Karthagos ruiner. Constance sydde
ovanligt ivrigt på ett tapisseri. Friherrinnan D—, en
släkting till greven, som just på förmiddagen ankommit
for att dröja en tid på Kungsborg, roade sig med att klippa
kortdockor. Fröken K—, hennes syster, broderade på ett
halsband åt sin mops.

Under det Stephana gjorde en paus, yttrade Herman:

»Det är längesedan ingenjören från Åkersnäs var här.
Få se om han kommer med Lange i dag. Jag skickade bud
och bad dem fara över hit i afton.»

»Nå, det var strax något roligt. Jag är just nyfiken
att få se den där fabriksmänniskan, om vilken man över
allt hör talas och vars arbeten finnas över hela Sverige»,
yttrade friherrinnan, en änka om sina 40 år, men med
fördelaktigt utseende och en innerlig lust att slippa ifrån
sitt änkestånd. Hon sade sig också vara endast två och
trettio år, och talade gärna om huru olyckligt ett ensamt
fruntimmer är, som icke äger något manligt stöd.

»Den där ingenjören», återtog Evert, »känner onkel
något om vad han varit förr, eller varifrån han
härstammar?»

Vid denna fråga vände Olga på huvudet och fäste
ögonen på sin fästman. Han smålog emot henne, liksom till
svar på hennes ögonkast.

»Jag vet endast, att han börjat sin bana som arbetare
och att han genom egna ansträngningar och flit, utan
bistånd av någon annan, blivit vad han nu är. Mera behöver
man icke heller veta för att högakta honom.»

Eklund anmälde Jacobo och Ivar. De inträdde,, åtföljda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free