- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
57

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av Kurt. Vid deras åsyn gick ett uttryck av triumf över
Everts ansikte. Greven och han lämnade spelbordet.

»Min bästa Kurt», yttrade Evert och förde denne fram
till Olga, »här ser du min fästmö.»

Ivar, som höll på att besvara en av Constance gjord
fråga, vände sig tvärt vid dessa ord, och blev en lång
stund stående med blicken häftad på Olga, men
återtog efter några ögonblick samtalet med Constance.

Lange åter gick fram till Evert, sägande, i det han såg
på honom skarpt:

»Jag önskar att ni må rätt förstå skatta lyckan av att
få fröken Olgas hand.» Till den unga flickan sade han:
»Min fröken, må ni bliva lycklig, om det är möjligt. Ni
förtjänar att bliva det.»

Kurt hade ingenting sagt, endast fört Olgas hand till
sina läppar och på brodern kastat en blick, liksom han velat
utleta vad som förmått denne att fria till henne.

Den som icke sett Ivars rörelse, skulle lätt ha kunnat
tro, det han icke hört Everts ord, emedan han varken till
honom eller Olga yttrade någon välönskan.

Fröken K— och friherrinnan D— upptogo dessutom
honom snart med sina frågor, så att han måste ägna dem
hela sin uppmärksamhet.

Molnen på himlen skingrade sig emellertid, och
aftonsolens strålar bröto sig fram. Regnet hade upphört och
man öppnade glasdörrarna åt terrassen, för att insläppa
den friska luften som efter regnet var så behaglig.
Constance behärskades av en inre ångest, vilken ökades varje
gång hennes ögon föllo på Evert. Hon kunde omöjligt
förbliva längre på sin plats, utan gick ut på terrassen. Hon
gav ej akt på att Lange följde henne, förr än hon fick se
honom stå vid sin sida.

»Fröken Constance», sade han, »anser ni verkligen
Evert Axelhjelm värdig er systers hand?»

»Nej, det gör jag visst icke», svarade Constance fullt
uppriktigt.

»Och ändå tillåter ni att han förlovar sig med henne.
Ni är ju, enligt er fars förordnande, i föräldrars ställe
för henne. Nåväl, själva lagen ger er rätt att icke
samtycka till denna förbindelse.»

»Nej, det gör den icke. I. allt vad som rör
bestämmandet av valet av make, är Olga fullkomligt fri, detta
står uttryckligen i testamentet; således äger jag icke någon
rätt att blanda mig i den saken. När Olga dessutom anser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free