- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
58

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna förening för sin lycka, har jag icke ens moralisk
rätt att yttra mig. Allt vad jag kunnat göra är att avråda
henne.»

»Och vanligtvis är sådant fruktlöst då kärleken för
ordet», sade Jacobo tankfullt. »Vet fröken,, er systers
förlovning har på mig gjort ett pinsamt intryck. Det har
varit något i detta sant poetiska lynne, som fäst mig vid
henne. Då jag sett hennes blick stråla av hänförelse och
glädje vid åsynen av något skönt, eller vid minnet av någon
stor och ädel handling, har jag alltid innerligt önskat, att
ödet skulle bespara henne bekantskapen med livets sorger
och smärtor. Detta känsliga och veka hjärta förefaller
mig som om det skulle dö, ifall det måste kämpa mången
bitter kamp med lidandet. Ack, hon hade bort få förbliva
detta friska, leende barn, med själ och tankar endast
levande i fantasiens sköna rosengårdar. Besynnerligt att
kärleken alltid skall föra till bekantskap med livets bittra
sidor.»

»Människohjärtat är en evig gåta. Det liknar ett
bortskämt barn, som kastar bort vad det äger, för att gripa
vad det icke kan erhålla.»

»Det är icke hjärtat, utan fantasien, som driver detta
grymma gyckel.»

»Tror ni att min syster älskar Axelhjelm?»

»Vilken fråga?» Jacobo såg på Constance. »Vad skulle
eljest förmå henne till detta steg?»

»Någon exalterad ingivelse.»

»Om ni varit i hennes ställe, skulle er förmodan äga
all sapnolikhet för sig; men fröken Olga är icke nyckfull.
Hon är mera exalterad, men mindre slav av ögonblickets
impuls än ni.»

En tystnad uppstod, som Jacobo bröt med de orden:

»Tror ni att Axelhjelm älskar er syster?» Hans blick,
som vilade på Constance, var skarp och genomträngande.
Constance kände att hon rodnade. Hon förblev tyst. Ett
besvarande av frågan var svårt, en osanning ville hon
icke säga, och sanningen föreföll henne allt för
förödmjukande att tillstå.

»Ni tiger», återtog Jacobo. »Det är ett svar, vältaligare
än ord.»

Med svartsjukans ögon följde Evert Constance och
Lange. Hittills hade den plågan varit honom besparad att
se Jacobo vid hennes sida. Denne förhatlige Lange vågade
nu åter nalkas henne, som Evert älskade. Kanske skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free