- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
62

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hittills vägrat att göra. Herr ingenjör, jag är skyldig er
evig erkänsla för det liv ni en gång räddade.»

»Och vilket ni i dag skänker åt min oförsonligaste
fiende», inföll Ivar häftigt. Han fattade den framräckta
handen, förde den hastigt till sina läppar, och utan att bifoga
ett ord vidare lämnade han rummet.

*



Övre och nedre våningen på Kungsborg vimlade av
folk. Himlen var ännu lika grå och mulen; men som icke
något regn hade fallit, voro alla lövsalar och gångar i
trädgården och parken uppfyllda av gäster, som sökte svalka.
De förlovades skål var redan drucken, lyckönskningar och
vackra tal expedierade, och nu spelades upp till första
valsen. Den elegante och vackre fästmannen öppnade
balen med sin fästmö, som i verklig fägring var honom högst
underlägsen, men vars själfulla och snillrika ansiktsuttryck
lämnade ett varaktigare intryck efter sig, än hans
bildsköna.

Ett karaktärsdrag hos Olga var den största enkelhet i
klädsel; även i afton var hon den enklaste av alla, och
likväl låg det i själva sättet, varmed hon fäste den simplaste
bandros, ett något, som gav henne ett pikant och originellt
utseende. Lägg härtill att hon dansade som en sylfid, så är
det lätt förklarligt varför herrarna i allmänhet alltid blevo
frapperade av hennes yttre.

När hon med Evert svävade bort i dansens virvel,
viskade de avundsjuka och vackra flickorna:

»Det är bestämt för pengarna han gifter sig med Olga.
Herre Gud, så obetydlig hon ser ut, då man jämför henne
med den vackre och söte baronen; den lyckliga Olga!»
Herrarna åter sade sins emellan :

»Det är en glädje att se fröken Olga dansa; vilken
älskvärd och anspråkslös flicka är hon icke, och så rik till på
köpet. Den lycklige Axelhjelm!»

Voro de verkligen lyckliga dessa båda, som framkallade
så mycken avund? Vad de icke voro, önskade de likväl
att världen skulle tro. Mänskliga fåfängan fördrager, säger
en författare, att vara ett föremål för avund, hellre än
för medömkan.

Under det Evert, leende och stolt, valsade med sin
fästmö, var han slav under de plågsammaste känslor, de
bittraste tankar.

Aldrig tyckte han sig hava sett Constance så fängs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free