- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
63

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lande, så verkligt intagande och ståtlig till sitt yttre. Aldrig
hade han djupare känt hela smärtan av att nödgas säga till
sig själv:

»Denna kvinna skall aldrig tillhöra dig.»

Constance bar en mörk sidenklädning, liksom hon redan
genom sin dräkt velat giva till känna att hon icke ämnade
dansa, och Evert uppfattade även hela betydelsen av detta
hennes uppförande. Hon hade en gång sagt att hon aldrig
skulle dansa med honom, något hon omöjligt kunde undgå
att göra denna afton, så framt hon ej alldeles avsagt det
nöjet. Genast vid hennes åsyn, då hon färdigklädd
inträdde i salongen, förstod Evert vad den mörka dräkten
hade att betyda.

En följd att Constance icke dansade blev, att hon och
Lange den aftonen konverserande ovanligt mycket med
varandra, och detta utgjorde en verklig tortyr för Evert.

Balen var ungefär halvliden och som mest animerad.
Man vilade efter en yrande galoppad och hade hunnit hämta
sig till den därpå följande valsen, då Olga nalkades Ivar.

»Ämnar ni dansa den här valsen?» frågade hon.

»Denna så väl som alla de andra», blev svaret

Några ögonblick tego båda. Ivars blick vilade på Olga,
därefter sade han leende: »Ni ämnar giva mig denna
vals?»

Musiken hördes och utan att säga ett ord till svar räckte
Olga honom handen. Hastigare än blixten framstod för
Ivars minne den dagen, då han utanför lövsalen lyssnade
till hennes vägran att dansa med honom, oaktat Lange
bad henne därom. Han fattade häftigt den framräckta
handen, viskande med upprörd röst:

»Betänk vad ni gör. Jag är samma gosse, vars händer
ni icke ville vidröra.»

»Ni är och ni är icke densamme», svarade Olga och
såg upp. »Vägrar ni kanske att i dag dansa med mig?»

»Give Gud att jag kunde göra det», stammade Ivar. I
nästa ögonblick flögo de bort på tonernas vingar.

Något senare frågade Constance Ivar, när hon
passerade förbi honom, där han stod och såg på dansen:

»Har ni redan tröttnat?»

»Icke tröttnat, men det lockande behaget har
försvunnit. En bal äger oftast endast tio minuters sällhet att bjuda.
När dessa äro genomlevade saknar den allt värde.»

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free