- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
64

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter förlovningen förflöto hela tvenne veckor titan
att Ivar varit synlig på Kungsborg. Däremot hade Jacobo
varit där oftare än vanligt, och under de samtal, som vid
Langes besök uppstodo, hade Ivars namn rätt ofta blivit
nämnt, och alltid med mycket beröm. Ifrån östan och
västan hade man rest till Langes fabrik för att bese den unge
verkmästarens järnhyvlingsmaskin. Nu talades mycket om
en spannmålsmaskin, som han uppfunnit och för vilken
han hoppades erhålla ett av lantbruksakademien utfäst
tävlingspris.

En afton, då mycket ordades om Ivar och hans ovanliga
gåvor, satt Evert tyst och åhörde berömmet. Constance
hade med mycken livlighet yttrat att en sådan ung man
kunde utgöra en mors och makas stolthet, emedan han
skapat hela sitt liv och sitt anseende genom arbete.
Constance lät med detsamma undfalla sig några bittra
sarkasmer över män, som genom rika giften söka komma till ett
oberoende de icke själva kunna skapa sig. Det hade gnistrat
till i Everts ögon vid dessa skarpa utfall.

Samtalet hade därefter tagit en annan vändning. Evert
närmade sig Constance, sägande med låg röst:

»Ni är bra obetänksam, som oupphörligt retar mig. Tänk
om jag på ett eller annat sätt plockade fjädrarna av den
där aktningsvärde verkmästaren och bevisade att han är en
komplett usling, vilken den beundrade herr Lange av
egennyttiga intressen giver ut för en hederlig karl. Vad torde
då bliva av dessa båda arbetets adelsmän, såsom ni härom
dagen kallade dem?»

»De förbliva alltid män dem man tvingas att högakta,
även 0111 de gjort sig skyldiga till åtskilliga felsteg. Märk
väl, det gives knappast någon förseelse som icke glömmes,
förlåtes och utplånas genom arbete och en oklanderlig
vandel. Ni kan således icke skada ingenjör Ivarson. Rent av
löjligt är det, då ni talar om att kasta skugga på Lange ;
han står så högt i den allmänna aktningen, att vad ni än
diktade ihop om honom, skulle förbliva utan verkan. Det
är icke sådana män, som han och Ivarson, vilka nås av
förtalet.»

»Om ej av förtalet, så av våra fördomar», svarade
Evert, »detta torde framtiden komma att utvisa.»

Constance erfor en riktig vämjelse för denne man,
sammansatt av de mest föraktliga passioner. Några dagar
efter den, då Evert och Constance växlat dessa ord, erhöll
Ivar ett brev av följande innehåll:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free