Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephana och prostinnan sutto i ett litet kabinett, för att
ostörda få avhandla åtskilligt om ett par fattiga.
I den något tunga, men praktfulla salongen, var det
övriga sällskapet församlat. Man åt frukt och talade om
åtskilligt nytt för dagen.
När Evert såg Ivar inbegripen i ett samtal med en ung
lantbrukare, gick han att sätta sig bredvid Constance. Då
han passerade förbi baron X—s yngsta son, löjtnant Knut,
känd för sina dåliga seder och sin elakhet, viskade Evert
till honom:
»Nu är rätta ögonblicket.» Därefter tog han plats bakom
Constance.
»Finner icke Constance herr Ivarson ovanligt älskvärd
i afton?» frågade Evert Constance med ironisk ton.
»Han är alltid en person, som intresserar», svarade
Constance.
»Säkert är att han länge skall komma att minnas detta
sitt första besök hos dig. Huru vore det möjligt att
glömma ett så förbindligt emottagande, som han rönt av dig.»
Everts ton hade något av ondskans skadeglädje, som
ingalunda undföll Constance. Hon började ana att han hade
något i sinnet emot Ivar. Länge behövde hon likväl icke
vänta på lösningen av gåtan. Löjtnant Knut X— reste sig
och gick fram till Ivar.
»Ingenjören kommer ju från Amerika?» sade löjtnanten
och satte sig på den lediga stolen. Det var något i sätt
och ton, varmed löjtnanten talade, som fäste
uppmärksamheten. Samtalet upphörde och allas blickar riktades på
Ivar. Denne åter hade genast vid löjtnantens tilltal kastat
en blick mitt över salongen på Olga. Deras ögon möttes,
och i Olgas stod en tydlig varning. Ivar förstod att han
nu skulle vara på sin vakt. Han vände sig till löjtnanten
och svarade med lugn röst:
»Det är två år sedan jag lämnade Amerika.»
»Har ni sedan uppehållit er i England?» Löjtnanten
betraktade Ivar på ett oförskämt sätt, som icke undföll
Constance.
»Ja!» Nu såg Ivar helt utmanande på den näsvise
spörjaren.
»Jag gör dessa frågor därför att ni, märkvärdigt nog,
äger samma namn med en mycket illa beryktad yngling,
som för några år sedan uppehöll sig här på orten, men i
anseende till en stöld i vår familjegrav måste av fabrikör
Lange skickas härifrån för att undgå att bliva sliten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
