- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
67

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stycken av fabriksfolket. Att Lange någonsin ville taga
den där pojken på fabriken har alltid förefallit
oförklarligt, emedan han före sin ankomst hit hade setat häktad
såsom delaktig i mordet på en gammal gumma. Av brist
på nog fällande bevis, och av undseende med hans ungdom
blev han försatt på fri fot och upptogs av Lange. Jag
har hört talas om att han reste över till Amerika efter att
ha blivit jagad härifrån, och där lär han ha levat friskt
undan. Förmodligen lär han ha gjort resan på den del av
stölden ur vår familjegrav, som föll på hans lott. Ni kan
väl icke giva mig några upplysningar om den där gynnarn?
Man påstår att han varit djärv nog att giva sig ut för
hederlig karl och uppträda ibland aktningsvärt folk.
Under förevändning att hava gjort åtskilliga uppfinningar,
vilka han kommit över, Gud vet huru, skall han lyckats
tillnarra sig förtroende av verkligt utmärkta personer.
Kanske ni, herr Ivarson, har er bekant varest äventyraren
uppehåller sig?» Löjtnanten mätte Ivar med en föraktlig
blick.

»Ni har», svarade denne och såg stolt på löjtnanten,
»icke kunnat vända er till någon bättre underrättad
person än mig, emedan jag just är den samme Ivar, om
vilken ni talar.»

Evert och löjtnanten, som väntade att anfallet skulle
sätta Ivar i förlägenhet och förmå honom till något
undvikande svar, varigenom han skulle kompromettera sig,
växlade en blick av missräkning.

Ivarsons svar väckte en verklig sensation i hela
sällskapet och bringade den anfallande ur koncepterna. Låtsande
ej märka denna verkan, vände sig Ivar med en lätt
bugning först till Constance och sedan till de övriga, sägande:

»Denne Ivar, om vilken baron X— yttrat sig så
ofördelaktigt är verkligen jag. Baronen har talat fullkomligt
sanningsenligt, då han berättade att jag vid sexton års
ålder blev inblandad i en ganska ohygglig mordhistoria,
och under ett helt år hållen i fängelse. Huruvida man av
undseende för min ålder frikände mig, lämnar jag därhän
och icke heller vore det på sin plats att här yttra mig om
min oskuld i avseende på det brott, för vilket jag
anklagades, emedan varje ord av mig alltid kunde tagas såsom
ett av nöden framtvingat självförsvar. Jag måste således
lämna till var och en av herrskapet att i detta fall bedöma
mig efter min senare vandel och efter sin egen övertygelse.
Sant är även att jag under ett års tid och samtidigt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free