- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
69

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på orten, Romarhjärta och överste D—, hade givit
signalen, och när dessa ansågo den unge mannen för en hederlig
karl, trodde sig de övriga även kunna göra det, varför man
mangrant på det förbindligaste instämde uti vad översten
och greven sagt.

Kurt Axelhjelm, som icke varit närvarande vid det
skildrade uppträdet, kom in hållande en tidning i handen, vilken
nyss kommit med posten.

»En nyhet, mitt herrskap», utropade han, »ingenjör
Ivar-san har erhållit lantbruksakademiens stora pris för sin
sä-destorkningsmaskin. Det står att läsa i dagens tidningar.»

Sällskapet omringade Ivar från alla kanter för att
lyckönska honom. Under den rörelse som därvid uppkom,
viskade en sträng och hotande röst i Everts öra, där han
kvar-satt orörlig med läpparna hårt sammanpressade:

»Ni skall genast förmå löjtnant X— att göra Ivarson
sin ursäkt samt själv betyga honom er aktning, eljest...»

Evert vände förskräckt på huvudet och häftade ögonen
på talaren. Det var Jacobo. Han hade anlänt till Sturesjö
i samma ögonblick X— började sin attack mot Ivar. Den
höjda tonen i löjtnantens röst hade frapperat Lange redan
innan han trädde in i salongen och förmått honom att
stanna på tröskeln för att taga kännedom om vad som var
på färde.

Evert betraktade Lange utan att röra sig. Han hade
blivit gulblek.

»Nå, har ni förstått mig?» frågade Jacobo med rynkade
ögonbryn.

»Nej», svarade Evert trotsigt.

Lange viskade honom ett par ord i örat, men så lågt
att icke en gång vi hörde dem. Evert blev askgrå och reste
sig genast samt närmade sig löjtnant X—, till vilken han
sade något. Denne stirrade på honom, likasom han icke
trott sina öron; men då Evert därefter själv gick fram till
Ivar och med ett förbindligt leende räckte honom handen,
tycktes X— begripa varom frågan var.

»Jag ber ingenjören vara förvissad om att jag alltid med
glädje skall erinra mig den tid, då vi voro kamrater», sade
Evert. Ivar bugade sig, utan att taga den hand som
räcktes honom.

»Jag tackar herr baron för denna försäkran.»

De båda unga männen växlade blickar, som liknade ett
par klingor, när de korsa varandra.

Löjtnant X— gick därpå fram till Ivar, sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free