- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
70

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni torde ursäkta herr ingenjör, om jag yttrat något,
som kunnat såra. Det händer så lätt, då man upprepar vad
ryktet förtäljer; min mening var icke att förorsaka er något
obehag.»

»Var förvissad, herr löjtnant, att jag fullkomligt riktigt
uppfattade er mening», svarade Ivar och vände honom
ryggen.

Constance följde med spänt intresse vad som passerade,
utan att kunna förklara vad som förmått Evert att så helt
och hållet ändra uppförande. När hon vände sig om för
att uppsöka Stephana, fick hon se Lange, som stod bugande
framför henne.

»Tillgiv att jag kommer så sent.»

»Jag utelämnar gärna alla förebråelser i glädjen att få
hälsa er välkommen i mitt hem», svarade Constance, som
kände sig riktigt upprymd efter den seger Ivar vunnit.
»Eljest började jag tro, att ni företagit resan till J***
endast för att få en förevändning att slippa gästa hos mig.»

Constance satte sig och Jacobo intog den stol Evert
lämnat.

»Varför skulle jag icke vilja vara er gäst?»

»Därför att ni är oförsonlig.»

Äro vi nu där igen.» Lange tog en gravyr, som låg på
bordet och betraktade den med likgiltig min. »Jag kan
försäkra fröken, att jag icke vet något pris i världen, för
vilket jag hade velat avstå ifrån att ha varit här i afton.»
Jacobo lade ifrån sig gravyren, bifogande, i det han fäste
ögonen på Constance. »Jag skulle önska att jag kunde tacka
er för det sätt, varpå ni besvarade Ivars vädjan till er,
såsom värdinna.»

»Herr Lange, jag gjorde ej mer än vad varje
rättänkande människa i mitt ställe hade gjort.»

»Huru många rättänkande anser ni detta sällskap bestå
utav. Jag fruktar att, med undantag av Stephana och
fröken Olga, hade icke en enda av dessa damer handlat som
ni, emedan de skulle ha fruktat att kompromettera sig.
Vilken skada, att allt hos er är beroende av ögonblickets
ingivelse.»

»Sannerligen det lönar mödan tala om mig; ni skall ändå
aldrig varken förstå eller rätt kunna bedöma mig.»

»Möjligt. Vare härmed hur som helst, är jag er
erkänsla skyldig för det exempel ni givit de andra
fruntimren, när det gällde att visa aktning för den sanna
förtjänsten. Få gånger i mitt liv har jag känt mig så stolt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free