- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
73

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olga satt på gården under lindarna. Stephana hade
åkt bort och Constance ännu icke återvänt från Sturesjö,
där hon kvarstannat längre än systern. Olga gick Evert
till mötes och båda togo vägen åt paviljongen. Det Olga
hade att säga sin fästman tålde icke vid några lyssnande
öron, och därför valde hon denna plats för deras tete å
tete.

»Min bästa Olga», sade Evert, då de trädde in i
paviljongen, »du ser så högtidlig ut, att det helt visst är något
mycket viktigt du har att säga?» Han satte sig i en liten
soffa, tog hennes hand och ville draga henne ned bredvid
sig, men Olga ryckte undan handen och satte sig i en emma
ett stycke därifrån.

»Jag tror, min ängel, att du är ond?» Evert kastade
sig tillbaka emot soffan och fläktade med näsduken. »Har
jag på något sätt förbrutit mig emot dig? Det skulle smärta
mig.» Han räckte sig fram och ville åter fatta hennes hand
men hon avböjde det.

»Vartill all denna komedi?» sade Olga. »Du vet med
dig själv, att jag icke allenast har skäl att vara uppbragt,
utan äger full rätt att anse dig för en man, den där aktar
sina heligaste löften ringare än intet.»

»Olga, du talar i gåtor.»

»Verkligen! Kan du påminna dig, vad du lovade den
där sorgliga aftonen, då du erhöll löftet om min hand?
Minns du villkoret?»

»Nåväl, har jag brutit däremot?» Evert såg på Olga
helt djärvt.

»Evert, är det möjligt att du icke vill förstå mig, eller
tror du att jag icke uppfattat hela den avskyvärda intrigen
i går?»

»Min söta Olga, vad hade jag med den saken att göra.
Du såg väl själv, att jag var en av de första, som räckte
den där karlen min hand samt att det just var jag, som
förmådde X— att göra honom sin ursäkt.»

»Sedan försöket att skada honom misslyckats.»

»Olga, nu är du orättvis. Kan du verkligen säga att jag
med ett enda ord yttrat mig ofördelaktigt om honom?»

»Hör på, Evert, här lönar inte mödan att du vill spela
oskyldig», inföll Olga häftigt. »Du har väl inte glömt vårt
samtal dagen före bjudningen till Sturesjö, då jag
frågade dig vad dina ord till X— betydde, dem jag
oförmodat kom att höra. Du svarade då: ’Jag har ju lovat att icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free