Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje samtal mellan fyra ögon ägde slutligen rum, då du
för dina kabaler och tillställningar skickades ifrån Lange
och till England. Jag sade dig då att du skulle taga
dig till vara och icke vanära det namn, jag olyck-
ligtvis hade gemensamt med dig. Jag varnade dig.
Nu...» Kurt lade tungt sin hand på broderns skuldra,
fortfarande med tonvikt: »Nu är det fjärde gången
vi talas vid enskilt, och jag säger dig: var på din
vakt! Du hade i går anlagt en infam intrig, men så
skickligt, att du icke skulle kunna antastas för densamma.
För alla, som icke kände ditt fördärvade hjärta, din
trolösa karaktär, syntes du utan delaktighet däri; men för mig,
som känner dig, var det lätt att, då jag av Romarhjärta
hörde händelsen berättas, upptäcka handen som höll
trådarna. Jag varnar dig att än en gång hava dina fingrar
med uti något dylikt; ty vid heder och tro svär jag, att
krossa dig.» Åter uppstod en tystnad. Kurt fortfor:
»Du skall gifta dig med Olga och genom henne komma
till förmögenhet. Se till att du icke gör henne olycklig,
ty om du det gör, blir jag den arma kvinnans hämnare.
Hädanefter skall mitt öga följa dig, och om du vågar sätta
en fläck på det namn jag gjort heder, så skjuter jag dig en
kula genom huvudet. Vore det ej min bror, skulle det
kvitta mig lika om baron Axelhjelm uppförde sig såsom
en skurk. Byggmästaren Axelhjelm är känd såsom en
hederlig och duglig karl, och han vill icke att en utsvävande
bror skall nedsmutsa hans namn. Har du förstått mig?»
»Jag har förstått, du hotar», svarade Evert och sprang
upp.
»Du bedrager dig, jag har endast varnat. — Du kan anse
dig hava min arm lyftad och färdig att slå till vid minsta
skurkstreck, och då skall av dig icke finnas ett spår kvar.
Nu har jag sagt allt, du kan avlägsna dig.» Evert smällde
med ridspöet och sade skrattande:
»Min själ var det icke att göra väsen av en omelett. Eh
bien, var och en har sin smak. Farväl, min käre Kurt.»
Han satte hatten på huvudet och lämnade brodern samt
några ögonblick därefter Furuhov.
»Den där tölpen, bror min», tänkte Evert, »vore nog
karl att med ett skott skicka mig till evigheten, om han
visste ...»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
