- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
82

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fara såsom Åkersnäs’ verkmästare? Finnes det en enda
ibland eder, som betraktar mig ovärdig denna plats, skall
jag genast lämna den. I bören därför veta vem jag
egentligen är...»

»Det veta vi», utropade de mangrant. En gammal
arbetare steg fram och tog till ordet.

»Verkmästaren är samme Ivar som vi för nio år tillbaka
jagade från fabriken. Vi ha länge vetat det; men tyckte
att det vore bäst icke låtsa därom, förrän verkmästarn och
vi blevo närmare bekanta. Att vi akta och värdera
verkmästarn, hava vi väl visat, och sålunda sökt göra vårt till
att det gamla skulle vara glömt.»

»Ja, si vi tyckte som så», sade verkgesällen på
filverkstaden, »att det må nu ha varit hur det vill med den
mordhistorien, så har verkmästarn nu, genom att bliva en så
dråplig karl och arbetare, nog försonat den saken. När
vi så övertänkte, måste vi allt tillstå, att verkmästarn redan
då uppförde sig tyst, arbetsamt och sedigt, fast vi icke ville
göra’n rättvisa.»

»Nu är det en heder för fabriken och oss», inföll en
annan arbetare, »att verkmästarn återvände hit, sedan han
fått så gott namn om sig.»

»Också sade jag», utropade en annan, »när baron Knuts
betjänt kom och fråga mig, om jag inte kände igen Ivar:
Han må vara fan själv, så är han en duktig karl i
verkstaden och utom den. För övrigt påstår den heliga skrift: ’om
en rättfärdig sju resor faller, står han upp igen’, och ni,
ni har stått upp som en riktig herreman. Därför: leve
vår verkmästare!»

Innan Ivar själv visste ordet av, var han lyftad på dessa
armar, som en gång höjde sig hotande över hans huvud,
och under ett väldigt leve hissad högt upp. Det var ett av
de skönaste ögonblick den unge arbetaren genomlevat,
och ännu uti livets höst skulle minnet därav fylla hans bröst
med rörelse.

»Nå, kamrater», utropade Lange, som under deras något
bullersamma hedersbetygelser inträtt i verkstaden. »Jag
tror det gör Åkersnäs ära att hava haft verkmästaren
såsom lärling på sina verkstäder.»

»Ja, gör det så», skallade det runt omkring.

En timme därefter hade var och en återvänt till sitt
arbete. I smedjan ljödo friska hammarslag, såsom
ackom-pagnement till Bengts kraftfulla stämma, som i dag ljöc

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free