- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
83

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starkare och glättigare än vanligt. Han påstod sig icke
på själva bröllopsdagen varit gladare till sinnes.

»Det var ändå en fröjd, som kännes genom hela kroppen,
att jag skulle leva den dagen, då kamraterna så hedrade
den stackars förskjutne Ivar», sade han vid hemkomsten på
middagen till sin unga hustru.

När arbetet var slut för dagen, vandrade Ivar med Bengt
till den senares hem. Ivar hade sagt:

»Den här dagen, den stoltaste i mitt liv, vill jag sluta hos
dig, som jag i första rummet har att tacka därför att jag
kom till Åkersnäs, och av vilken jag fortfarande lärde mig
frukta Gud och älska arbetet. Därför, min kära Bengt,
måste du taga mig med dig hem till ditt.» Och där dukade
unga mor fram allt gott hennes visthus hade att bjuda på,
och nu, såsom i mor Ingas tid, läste Bengt ett kapitel ur
bibeln innan man satte sig till bords. När måltiden var slut,
sjöng Bengt en visa, alldeles som när Ivar hade sitt hem
hos den redlige smeden.

Efter alla dessa tilldragelser förflöt en tid, som erbjöd
ingenting anmärkningsvärt. Lange hade rest till
huvudstaden i affärer och i följd därav fick verkmästaren på
Åkersnäs dubbelt att göra, så att alla besök på Kungsborg
måste försakas. Evert hade även rest till Stockholm för
att arrangera sig till hösten, så att hans hem blev i ordning
att taga emot den unga frun. En större våning skulle hyras,
nya möbler köpas o. s. v.

En vacker lördagsafton i slutet av augusti vandrade Olga
helt solo till Jannes mor. Hon bar en liten korg med frukt
på armen. När hon kom till den där busken i skogen, där
hon första gången gjorde bekantskap med Janne, satte hon
sig att vila. Under nio år hade hon alltid haft den till
viloplats, när hon promenerade till kolarstugan.

Just som hon satte sig ned, märktes en rörelse bakom
busken. Hon vände sig om och fick se en karl. Olga skrek
till av förskräckelse.

»Skall jag på den här platsen alltid hava olyckan att
skrämma fröken», sade Ivar.

»Ah! Är det herr ingenjörn.» Olga rodnade. »Jag
måste förefalla er ytterst löjlig, som kan bliva rädd för
allt», sade hon leende.

»Vem som helst hade nu kunnat bliva det.
Oförsiktigheten låg hos mig, som uppträdde så plötsligt; men för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free