- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
84

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tala uppriktigt, måste jag medgiva, att fröken vid sin
ankomst så hastigt ryckte mig ur de tankar, varuti jag var
försjunken, att jag något häftigt rusade upp för att se
vem det var.»

Olga hade åter satt sig på gräsvallen. Ivar följde hennes
exempel.

»Ingenjören har varit så osynlig på Kungsborg», började
lion. »Det är bra länge sedan vi sist sågo er där. Jag
miinns knappast när det var.»

»Jag såg fröken sist på Sturesjö.»

»Ha vi icke träffats sedan?»

»Nej, med flit har jag undvikit fröken.»

»Av vad skäl?»

»Att jag icke kunde eller ville återse fröken, utan att med
detsamma tacka för den varning ni sände mig.»

»Tillåt att vi alldeles lämna detta.» Olgas ton gav
tillkänna att hon fann ämnet plågsamt. »Vet ni vad jag tänkte
innan ni kom och skrämde mig? Jo, jag erinrade mig så
livligt det ögonblick, då jag här träffade Janne och er.»
Olga smålog med en förlägen min tilläggande: »Och jag
önskade att ödet skulle föra oss tillsammans på detta ställe.»

»Nu måste jag i min tur fråga: av vad skäl?»

»Jag kände ett verkligt behov att förklara mitt
olycks-bringande uppförande, vilket sedan lättare skulle kunna
ursäktas.»

»Fröken Olga», inföll Ivar livligt, »vi ha ju en gång
kommit överens om att det förflutna är glömt.»

»Ja, och därför kunna vi tala därom, liksom det icke
rörde oss.»

Olga berättade huru hon, genom ammans sagor om
spöken och »den onde», hade fått inbillningen uppfylld med de
mest vidunderliga skräckbilder. Denna beskrivning avgavs
med Olgas vanliga humor och Ivar skrattade däråt rätt
hjärtligt. Slutligen kom hon till skildringen av huru stort
inflytande uppträdena på Åkersnäs haft, så att de alldeles
förändrade riktningen av hennes föreställningar. Hon
förtäljde huruledes arbetarnas förföljelse emot Ivar, liksom
med ens verkat en fullkomlig omvälvning av hennes idéer,
och huru hon, driven av sin ångest att klart få reda på
sakerna, begivit sig till mor Inga.

»Det var av henne, den fromma och hjärtegoda kvinnan,
jag lärde mig inse hela min skuld till er. Morgonen därpå
avreste ni. Jag tillbringade natten med att skriva och bedja
ver, att, om det vore möjligt, tilgiva mig det onda, jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free