- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
85

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom mitt oförstånd gjort er. Ifrån den dagen arbetade
jag emot alla dessa fantasier, som förut gjort att jag såg
vidunderligheter i allt. För varje gång en fördom ville
be-mäktiga sig min själ, stod tanken på er varnande vid min
sida. Med verklig ångest väntade jag på att genom Lange
få höra något ifrån er, men förgäves. Ni var efter er
avresa ifrån Göteborg liksom försvunnen, och förgäves skrev
man till Amerika, för att få reda på er. Allt vad man
fick veta var, att fartyget, m reste med, genom någon
olyckshändelse gått förlorat. Vid denna underrättelse var det
liksom en gnagande förebråelse fattat mig och icke mera
velat lämna min själ. Jag tyckte mig oupphörligt höra en
röst i mitt inre, som anklagade mig att vara orsaken till er
död. Ofta har jag, då dessa tankar marterat mig, bett till
Gud, att jag en gång skulle bliva befriad ifrån dem, eller på
något sätt försona min skuld.» Olga tystnade. Över de
rörliga dragen vilade ett milt och ödmjukt uttryck.

»Fröken har rikligen försonat det lilla onda, som då
tillfogades mig», försäkrade Ivar med värma. »Det var icke
heller fröken, som framkallade dessa ledsamma händelser,
utan andra, som begagnade sig av den fördom, ni uppväckt,
för att därmed skada mig. Dessutom hava dessa
händelser varit orsaken att jag åter kastades ut helt ensam i
världen, och genom egna ansträngningar måst arbeta mig fram.
Efter de senast timade tilldragelserna, skulle jag icke vilja i
minsta mån ändra det förflutna. Give Gud att...» Ivar
hejdade sig.

»Varför avbröt ni?»

»När blir frökens bröllop?» frågade Ivar, utan att låtsa
höra Olgas ord.

»I slutet av september.»

»Så snart!» Båda tego. Ivar reste sig efter en stund
med de orden:

»Vi hava så sysselsatt oss med det förflutna, att vi glömt
det närvarande och icke givit akt uppå att skymningen
inbrutit. Fröken ämnar sig till Jannes mor. Tillåt att jag
får vänta och ledsaga er till Kungsborg.»

Det var bra skumt när Ivar och Olga på hemvägen gingo
genom skogen.

»Jag hade oaktat mina vackra föresatser, bestämt varit
ganska rädd, ifall jag måst gå ensam», sade Olga, »i
synnerhet om jag då, liksom nu, mött den där figuren.» Hon
visade på en karl, som kom dem till mötes. Efter utseendet
var det en fattig vandrare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free