Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, det är sådant här arbete ni söker, Stångbom», sade
Ivar. »Också lyster det mig att betala er därför, eländige
skurk.» Ivarsson höjde hasselkäppen. »Lycka blir det om
Jag eJ ger så stor arbetslön, att ni stannar på platsen; ni,
den mördade Gretas baneman. — Vågar du uppgiva ett enda
rop, så överlämnar jag dig åt rättvisan.»
Uslingen skälvde av fruktan och smärta, ty Ivar
bokstavligen krinklappade honom. När Ivar så grundligt
ramlat om gesällen, att han en lång stund låg och vred sig på
marken, sade Ivar:
»Nu beger ni er genast härifrån. Kom ihåg jag känner
er! Undvik därför att komma i min väg än en gång, om
ni ej vill att jag skall låta lagen taga hand 0111 er.» Ivar
tog upp några silvermynt och kastade åt tiggaren. »Se där
så mycket att icke hungern må driva er till nya nidingsdåd.
Laga att ni är långt ifrån dessa trakter när morgonen gryr,
eljest blir ni gripen och häktad. Jag ger er natten att
komma undan på.»
Stångbom satt hopkrupen vid sidan av vägen. Han gned
sina efter hasselkäppens smekningar ömma lemmar och
mumlade en tyst förbannelse över den, som avstraffat
honom. Ivar avlägsnade sig och smeden följde honom med
ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
