- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
93

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma och gå ut genom dörren. Nåväl, dörren öppnas och
in träder översten och ett fruntimmer. Ovillkorligt
förskräckt över min fatala ställning, när jag erinrade mig den
äkta mannens eldsprutande ögon, då jag tilltalat hans hustru
vid bordet, smög jag 111ig helt behändigt om hörnet av
skärmen. Endast några steg skilde mig från dörren, då ett
nedrigt öde ville att en häftig nysning överföll mig.
Ögonblickligen kastades skärmen åt sidan och jag befann mig
ansikte mot ansikte med den kära översten.» Kurt
skrattade. »Sannerligen jag kan tänka mig något löjligare än
denna ställning. Överstinnan var dödsblek, jag pionröd
och mannen pomeransgul, en stund fruktade jag att han
ämnade slita mig i stycken. Ni vet vad som följde: en
störtsjö av militära komplimanger och en utmaning till

följande morgon. Karlen var finne och när en sådan faller
på den idén att bliva oresonlig, är han det mera än någon
annan människa. Natruligtvis måste jag antaga
utmaningen, efter han icke ville höra mitt försvar; och, uppriktigt
talat, tyckte jag den galningen förtjänte ett skott. En
timme efter sedan jag lyckligt och väl kommit i mitt eget
rum och där skrattat åt mitt äventyr, knackade det på
dörren. Jag öppnade och ett fruntimmer, insvept i en schal,
trädde in. Det var ni. Tag bad er taga plats; men ni
vägrade detta med en drottninglik värdighet, varefter ni
med en befallande ton bad att jag, såsom hederlig karl,
skulle avstå ifrån att vidare göra en kvinna olycklig,
avstå från duellen och genast resa. Jag uppfyllde er

begäran och lämnade Berlin. Hela händelsen bleknade
bort ur mitt minne och hade säkert alldeles blivit glömd,
om ej återseendet av er, för nio år tillbaka, upplivat den.»

»Har ni aldrig med oro tänkt på den stackars kvinna,
ni så obetänksamt blottställde?»

»Ofrivilligt vill ni säga. Nej, det har jag icke. Jag
förmodar att hon med sin skönhet och älskvärdhet fick ganska
lätt att blidka den saffransgule äkta mannen.»

»Ni bedrog er. Hon kunde aldrig övertyga honom om
sin oskuld, utan framlevde ett så olyckligt liv efter den
där tilldragelsen, att jag aldrig hört omtalas något dylikt.
Av hämnd och svartsjuka skilde han henne från allt vad
som var henne kärt, hennes vänner, även från mig, till och

med barnet tog han ifrån henne, och vid alla tillfällen lät

han henne uppbära skymfen av en trolöshet, den hon aldrig
begått»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free