- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
94

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Då förundrar det mig icke att ni avskydde mig.
Tvärtom, jag högaktar er därför. Men hon blev ju änka?»

»Ja, två år därefter hade Gud förbarmande med den
arma ängeln, och döden upplöste hennes äktenskap.»

»Ni väntade henne hit till er förra gången fröken var
här. Varför kom hon icke?»

»Därför att hon ej ville träffa er.»

»Jag undrar ej därpå», sade Kurt med ovanligt tankfull
ton. »Det ligger ändå något infernaliskt uti tanken att
man varit orsaken till så mycket lidande för en ung och
skön kvinna. Efter det här blir jag bestämt stadig som
en gubbe», tilläde han leende. »Ni kommer således att ha
varit min sista flamma.»

Constance reste sig och Kurt följde hennes exempel. De
gingo upp i trädgården. Just som de öppnade grinden till
densamma, frågade Kurt:

»Var vistas överstinnan Wielki nu?»

»För närvarande i Italien; men troligen kommer hon
till Sverige nästa år.»

Vid Kurts och Constances inträde i salen mötte dem den
överraskningen att där finna Lange och Ivar. Den förre
såg avmätt ut och hans hälsning på Constance var ovanligt
kall.

»Välkommen tillbaka», sade hon. »Ni har varit länge
från hemmet.»

»Sannerligen jag vet huru länge; jag har haft så
mycket att göra, att tiden ilat bort.»

Kurt och Ivar satte sig ned vid ett av fönstren i salen,
samtalande om några nya uppfinningar. Constance och
Lange gingo in i salongen.

»Här är det sig likt, märker jag», yttrade Lange.

»Ja, tills vidare, Gud ske lov, är allt på den gamla foten.»
Constance suckade och tänkte på att det snart skulle vara
annorlunda.

»Men varför säger ni Gud ske lov? Det givs
förändringar, som vi med glädje emotse. En sådan trodde jag att
ni stod i begrepp att företaga.»

»Vad menar ni?»

»Jag väntade att rätt snart få lyckönska er såsom
förlovad. En dylik förändring brukar ett ungt fruntimmer
emotse med glädje.»

»Gud vet, jag tror att äktenskapet för oss kvinnor
verkligen är mindre lockande, än ni män behaga tro. Men vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free