- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
98

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Min kamrat blickade omkring sig och upptäckte just den
vi hade gått att söka. Vi gingo fram till honom. Han
visade sig glad att få råka landsmän samt berättade att han
såsom skärslipare var anställd på en större saxfabrik,
belägen omkring en halv timmes väg från Newyork. Min
kamrat frågade om han kunde skaffa mig arbete där. Han
lovade att göra sitt bästa för att rekommendera en
landsman, varefter vi åtskildes, sedan han bett mig komma till
fabriken för att få svar. Dagen därpå infann jag mig
därstädes, varest jag utan svårighet blev antagen såsom
sax-slipare. Jag hade säkert tagit mig illa ut med mitt nya
yrke, om ej min närmaste eranne i verkstaden, en gammal
neger, haft den beredvilligheten att giva mig nödig
undervisning. Så fortgick en tid, under vilken jag, dels genom
läsning om nätterna, dels genom att dagligen höra talas
engelska, lärde mig så mycket att jag kunde hjälpa mig
fram. Mitt arbete inbringade likväl icke mer än nätt och
jämt så mycket som åtgick för dagen, och var för övrigt
icke det jag ämnat ägna mig åt. Mitt sinne och min håg
stod åt det mekaniska. Också då jag efter ett par
månaders arbete en dag i tidningarna fick läsa en annons, varuti
man önskade åtskilliga maskinarbetare vid ett nytt
mekaniskt faktori i staden Boston, var mitt beslut fattat att
resa dit. Jag meddelade min upptäckt åt en italienare,
vilken med mig delade mitt rum på hotellet. Han, liksom
jag, var i saknad av en passande sysselsättning, varför vi
kommo överens att tillsammans begiva oss till det
omnämnda faktoriet. Dagen därpå anträdde vi vår färd. Jag hade
av den godhjärtade svensken, skärsliparen, fått låna mig
respenningar. Efter ett dygns resa ankommo vi till Boston,
funno fabriken och fingo där på våra förfrågningar det
svaret, att vi först efter ett par veckors tid kunde erhålla
arbete. Detta var åter en motgång, emedan vi voro i
saknad av medel till vårt uppehälle; i synnerhet var det
nedslående för mig, som alldeles icke visste på vad sätt jag
under denna tid skulle få det nödtorftiga. Med beklämt
hjärta vandrade jag omkring i den för mig främmande
staden. Varhelst mitt öga upptäckte en ångskorsten eller jag
såg någon rök uppstiga, dit ställde jag mina steg, och efter
flera misslyckade försök, påträffade jag slutligen ägaren till
en mekanisk verkstad, som gav sig tålamod att åhöra vad
jag på bruten engelska sökte göra honom begripligt,
nämligen att jag var utan arbete och önskade erhålla sådant.
Han behjärtade min nödställda belägenhet och sade att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free