- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
100

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ingenjören, som ägde uppsikt över maskinerna samt
gas-och vattenapparaterna, hade insjuknat, utan hopp om snar
förbättring, varöver läkaren djupt beklagade sig, enär ingen
för ögonblicket fanns, som kunde intaga den saknades ställe.
Som jag visste mig vara vuxen ansvaret av en dylik plats,
rekommenderade jag mig. Efter att ha samtalat en stund,
antog överläkaren mitt anbud, och redan den följande
dagen intog jag min plats och var sålunda, utan vidare
omständigheter, satt på ett dårhus, där jag under tre månaders
tid tillbragte ett dystert liv. Dag och natt gjorde jag mina
vaktronder genom de hemska salarna, för att tillse att allt
var i behörigt skick.

»Det var här jag med fullt allvar fördjupade mig i
mekaniska funderingar och sökte giva form åt mina dunkla,
outredda idéer. Jag förskaffade mig tekniska böcker, och
för att glömma allt det sorgliga, som omgav mig, studerade
jag ivrigt i mitt fack, varuti jag ägde praktiska, men icke
teoretiska kunskaper. — Efter ett halvt år tog jag avsked
från min befattning, vars lönevillkor varit så fördelaktiga
att jag lyckats göra några besparingar. Mitt beslut var
fattat, jag skulle återvända till Newyork och där uppsöka
kapten Ericsson samt giva honom del av mina mekaniska
drömmar. Fanns det något i dem som dugde, var han den
rätte att upplysa mig därom. Jag återkom till Newyork
med helt andra förhoppningar än jag vågade hysa, då jag
begav mig till Boston.

»Ett par dagar efter min ankomst hit, besökte jag kapten
Ericsson. — Jag skall aldrig glömma den känsla av
national-stolthet, som fyllde mitt bröst, då jag insläpptes till denne
utmärkte och snillrike man, vilken gjort så stor heder åt
sitt fosterland. Han emottog mig med denna flärdlösa
vänlighet, som gör att man ännu mer beundrar hans snille.
Efter ett tämligen långt samtal klappade han mig på axeln
och sade:

»’Ni har en vacker bana framför er, om ni behåller
samma intresse för det yrke ni omfattat/

»Tre dagar därefter arbetade jag hos honom och
kvar-stannade där över tre år, då jag, enligt hans råd for över
till England, för att genast försälja mitt patent. Jag erhöll
en ganska fördelaktig plats i London.

»Därifrån skrev jag till herr Lange. Han svarade med
att erbjuda mig verkmästareplatsen på Åkersnäs. Som
min längtan stod till fädernejorden, antog jag tillbudet med
glädje och återvände hit.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free