Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför säger ingenjören för alltid?» frågade Olga med
en viss osäkerhet i rösten.
»Ni gifter er. — Gifter er av kärlek och skall bliva
lycklig.»
»Jag hoppas det.»
»Nåväl, vi äro då också skilda.»
Olga satte sig vid fönstret. Ivar blev stående ett stycke
därifrån. Han fortfor:
»När en människa, som hela livet haft en hemlighet på
hjärtat, är färdig att dö, erfar hon ett oemotståndligt
behov av att få anförtro den åt en vän. Samma känsla erfar
jag i detta ögonblick. Jag minnes ej så långt tillbaka då
jag ej älskade er. Se där min hemlighet! Er bild har
sammansmält med alla mina drömmar. Ni var stjärnan,
som vägledde mig. Redan såsom gosse, då jag arbetade
i smedjan, drömde jag att mitt arbete skulle föra mig till
oberoende och lycka, samt att jag en dag skulle bliva er
like. För att nå detta mål, strävade jag som en slav, oaktat
ert förakt hade uppväckt min harm. Jag måste framåt, för
att en dag stå i jämnbredd med er. Jag återkom hit, jag
sammanträffade med er. Jag undflydde er person, men jag
återsåg er dock oupphörligt, för att låta en hägrande villa
bedåra mig. Fröken Olga, vilka vansinniga drömmar har
icke denna kärlek alstrat, och nu — nu skola de skövlas
och tillintetgöras. De skola jordas, och med dem även
mina friska förhoppningar. Förtjänte verkligen han,
denne man, er kärlek? En kärlek — för vilken jag ända ifrån
barnaåren arbetat.» Han tog ett par steg emot Olga. »Det
var ett helgerån, då ni ryckte ifrån mig tron på framtiden.
Jag hade förtjänat att få behålla den.» Han tystnade.
Olga förblev ett ögonblick orörlig, därpå reste hon sig,
sägande med upprörd röst:
»Herr ingenjör, glöm icke att det är till en annans brud
ni talar! En gång handlade jag illa emot er; men jag var
då ett oförståndigt barn. Nu har ni handlat orätt emot mig
med denna förklaring. Ni är likväl en man, medveten av
vad som är rätt eller orätt. En gång räddade ni mitt liv,
nu har ni däremot gjort mig ett ont, som fullt ut uppväger
detta. Vi äro således kvitt — och kunna skiljas. Mitt av-
skedsord till er är — arbeta! Tänk att varje framgång
ni vinner, är en glädje för Olga. Farväl!»
I Olgas väsen låg en så enkel och sann värdighet, att
Ivar vördnadsfullt tryckte hennes hand till sina läppar,
viskande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
