- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
105

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hav tack, min levnads goda ängel. Hädanefter är
arbetet den tysta och vänliga tröstare ni lämnat mig. — Måtte
Gud aldrig föra våra vägar tillsammans!» tilläde han
smärtsamt och lämnade stugan.

»Ja, måtte Gud aldrig föra honom i min väg», suckade
Olga, under det tårarna störtade utför kinderna.

*



Dagen därpå firades med pomp och ståt Olgas bröllop.
Bruden var blek och obeskrivligt täck; brudgummen vacker
och älskvärd; brudens syster lugn och allvarlig.

Huru mycket deras yttre motsvarade vad de verkligen
kände och tänkte, lämna vi därhän. De hade med omsorg
maskerat sig.

För gästerna var det en präktig fest, som var ovanligt
animerad, och en var mindes länge huru roligt man haft på
Olgas präktiga bröllop. Man beklagade blott, att de
nygifta redan ett par dagar därefter skulle lämna orten, och
sålunda beröva ungdomen alla de förlustelser, som eljest
hade följt.

Det hade varit en förfärlig stund för Constance, då hon
i mors ställe skulle sätta kronan på Olga; men när hon
mötte hennes lugna och vänliga blick, tänkte hon på
Langes ord och behärskade sin rörelse. Hon kysste Olga på
pannan och viskade:

»Gud välsigne dig, min älskling!»

»Tack», hade Olga sagt och lindat sin arm om systern.
En lång stund hade hon stått så med ansiktet gömt emot
Constances bröst. När hon åter såg upp, voro hennes drag
lugna.

Constance hade tyckt, att det var liksom en skarp dolk
vridits omkring i hennes hjärta, när prästen sade amen
över brudparet. Då hon i detsamma mötte Everts mörka
och hotande blick ryste hon av fruktan för Olgas framtid.

*



Morgon före Olgas avresa, kom hon in till Constance.
Det barnsliga, yra och glättiga var försvunnet från hennes
drag, och man kunde se, att hennes tankar voro fästa på
något rätt allvarligt.

Ȁlskade Constance, i dag kommer jag visst att mycket
bedröva dig; men du skall bjuda till att höra med lugn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free