- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
107

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

avlägsna sig med denne så djupt föraktade och avskydde
man.

Sedan Olga lyckats lugna Constance, gick hon tillbaka
in till sig.

*



I det lilla förmaket, som låg utanför de unga makarnas
sängkammare, fann hon sin man. Han låg utsträckt i en
soffa och rökte. Klacken av den ena foten slog han emot
soffkanten. Everts hela utseende bar vittne om en inre
otålighet, vilken han vid Olgas inträdande hade mycket
svårt att tillbakahålla. Med en ton, den han bjöd till att
göra så luen som möjligt, sade han:

»Det var en fasligt lång överläggning med din syster,
min bästa Olga. Jag trodde den aldrig skulle taga slut.»

»Min vän, det är naturligt att Constance och jag skola
hava mycket att säga varandra, nu när vi skola skiljas.»
Olga lade stark tonvikt vid det sista ordet.

»Skiljas, vad är det för prat. Constance skall ju följa
med. Jag har skriftligen givit order om
iordningställandet av ett par rum i vår våning för hennes räkning. Du
ser därav huru mån jag är om din trevnad. Jag önskar
att du skall hava det så angenämt som möjligt i ditt nya
hem.»

»Tro mig, jag vet fullkomligt riktigt uppskatta detta
drag av omsorg för min trevnad», sade Olga med bitterhet,
»men som våra begrepp i detta avseende äro alldeles skilda,
så har jag just nu övertalat Constance att icke komma med
till Stockholm.»

Evert sprang upp, alldeles mörkröd av harm, utropande:

»Olga, du hur vågat detta?»

»Ja visst! Varför skulle jag icke våga? För vem
behöver jag frukta? Du hade ju endast min lycka och
trevnad till mål, då du ville att Constance skulle följa oss.»

»Det är trolöst, att så svika mig.» Han gick ett varv
i rummet. »Du lovade likväl att övertala Constance att
vistas hos oss.»

»Ja, i fall hon skulle resa till huvudstaden, men nu
stannar hon här.»

»Jag skall nog veta tvinga henne att fara till
Stockholm.» Everts steg blevo allt hastigare och han kastade på
Olga de mest ursinniga blickar. Hon blev fullkomligt lugn.

»Det vore fåfängt, emedan jag av Constance tagit det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free