- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
112

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig och på nära håll granska ditt husliga liv. Du vet icke
vilka kval denna berättelse framkallat i mitt inre, och huru
jag med ångest sökt i dina brev efter ett ord eller ett
uttryck, som skulle bekräfta eller motsäga den; men du talar
nästan aldrig om dig själv och nämner högst sällan din
man. Du skämtar och reflekterar över allt annat. Vad
skall jag tro?»––––

Olga erfor en verklig fasa vid tanken att Constance skulle
komma och bevittna det sätt varpå Evert behandlade henne
i hemmet. Till vad pris som helst måste detta avböjas.
Just som Olga höll på att övertänka huru hon på bästa
sätt skulle lyckas lugna Constance, öppnades dörren och
Evert inträdde. De båda makarna hade icke träffats förut
på dagen. Aftonen förut hade Evert haft spelherrar, då det
druckits ansenligt.

»Vad var det för ett upptåg av dig, att icke i
egenskap av värdinna vara närvarande vid supén i går afton?»
frågade han i vresig ton och slängde sig ned i soffan,
kastande benen upp på ena sidokarmen.

»Herrarna voro så upprymda», svarade Olga, »och
samtalet hade antagit en så självsvåldig ton, att jag ansåg mot
min värdighet att göra les honneurs för dylika gäster.»

»Jaså, du ansåg det vara under din värdighet.» Evert
hånskrattade. »Jag skall eljest underrätta frun, att när
jag har främmande, vill jag alldeles icke att de för dina
nycker skola försummas. De samtal jag deltager uti,
behöver du icke finna dig sårad av.»

Olga teg. Hon kände Everts lynne och visste att han
dagen efter sådana där aftnar var vid ett retligt sinnelag
och sökte alla möjliga anledningar att förolämpa henne.

»Nå, varför svarar du icke? Hörde du ej vad jag sade?
Är det din avsikt att nu igen ställa till uppträde?» skrek
Evert.

»Vad vill du jag skall svara på dylika orimligheter.
Du är i dag vid så dåligt lynne, att...»

»Att jag vill bliva åtlydd», dundrade Evert. »Ja, det
kan du vara säker uppå. Jag är trött vid ditt krångel, och
har just kommit hit för att säga dig, att tiden lär vara
inne för dig att ändra uppförande. Du tror kanske att jag
allt fortfarande ämnar spela narr och din ödmjuka
tjänare, men det blir icke av. Jag...»

Här avbröt han sig tvärt. Ögonen föllo på brevet, som
kvarlåg på bordet. Olga hade glömt att lägga undan det
vid hans inträde. Evert reste sig häftigt och sträckte ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free