- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
114

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Betjänten öppnade dörren och sade:

»Grevinnan Romarhjärta söker friherrinnan.»

»Tant Stephana!» utropade Olga och flög förbi Evert
ut i salongen.

»Anamma», mumlade Evert, kastande en blick i spegeln,
ordnande sitt hår och sina anletsdrag för att med ett
behagligt leende kunna hälsa grevinnan.

I salongen fann han icke allenast grevinnan utan även
greven, och till icke lite harm för honom fick han veta, att
de möjligen kunde komma att stanna över vintern i
Stockholm, ifall läkarna ansåge det nödigt, emedan Stephana var
upprest till huvudstaden för att rådfråga dem.

Det var ett streck i Everts räkningar. Han varken
kunde eller fann det klokt, att under Romarhjärtas därvaro,
förmå Constance att komma till Stockholm. Också önskade
han i sitt hjärtas djup att Romarhjärtas varit där pepparn
växer.

Olga åter kände sig lycklig av att få återse någon av
dem hon älskade och älskades utav.

Även till Kungsborg hade kammarjungfruns utsago om
Olgas olyckliga äktenskap kommit, så att Stephana med
en forskande blick betraktade henne, sedan de första
hälsningarna voro utbytta. På den unga kvinnas drag lästes
likväl icke något av de lidanden, hon erfarit; och
Stephana kände sig betydligt lugnad då hon lämnade henne efter
deras första sammanträffande. När Evert och Olga åter
voro allena, yttrade han i en ovanligt vänlig ton:

»Nå, bästa Olga, det var ju roligt att du fick återse
Romarhjärtas?»

Olga blickade helt överraskad på honom.

»Ja», var allt vad hon svarade. Hon hade för liten
aktning för Evert, att någonsin med honom tala om vad som
gladde eller bedrövade henne.

»När skriver du till Constance?» återtog han.

»Troligen i dag.»

»Hälsa henne.» Evert nickade åt Olga och lämnade
rummet.

Samma dag skrevo Olga och Stephana till Constance.
Den senare försäkrade henne att Olgas yttre icke i minsta
mån bestyrkte ryktet att hon var olycklig, utan att Olga
syntes glad och nöjd, och Olga själv skämtade över
Constances farhågor och bad henne vara lugn, med avseende
på hennes lycka.

Olga tillbringade hela aftonen med Stephana, och man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free