- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
119

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på din bröllopsdag, eller ock är detta ett annat, som har
samma egenskap.»

Olga tryckte båda händerna emot bröstet.

»Jag beklagar både dig och mig, ifall det blir någon
rättegång emot Ivarson», sade hon och lämnade rummet.

»Nu är turen min», mumlade Evert och sträckte handen
efter henne. »Nu har jag funnit vapnet varmed jag kan
såra och plåga dig. Du som varit nog förmäten, att endast
sätta förakt emot mina anfall. En dag skall jag se både
dig och Constance vid mina fötter.»

*



Några dagar passerade utan att de båda makarna
träffades. Olga var så upptagen av Romarhjärtas, emedan det
var beslutat att de icke skulle kvarstanna i Stockholm.
Läkarna hade förklarat, att Stephanas opasslighet var av
ingen betydenhet, och då hon efter begagnandet av de
föreskrivna läkemedlen fann sig nästan återställd,
bestämdes återresan till Kungsborg att äga rum om en vecka.

Evert hade visat sig uppmärksam emot Romarhj ärtas och
så älskvärd såsom äkta man, att han helt och hållet skingrat
Stephanas oro i avseende på Olga. Hon sade till och med
en gång till Herman:

»Det är en glädje att se huru öm och omsorgsfull Evert
är emot sin unga hustru, och j ag kan sannerligen icke förstå
huru det där ryktet kommit ut, att han skulle vara elak emot
henne.»

»Därav ser man huru mycket det är att rätta sig efter
vad tjänstfolk säger», svarade Herman. »Av allt vad jag
hört, lär Evert vara en bra och galant karl, vilken man
icke har något annat att förebrå, än att han kanske lever
för mycket med i svängen.»

Ett par dagar före den, som var bestämd för
Romarhj ärtas avresa, kom Olga för att tillbringa aftonen hos
Stephana, som avsagt sig alla bjudningar. Just som Olga
trädde in, överraskades hon vid åsynen av en herre, som
satt och talade helt förtroligt med Stephana. När han
vände sitt ansikte emot Olga, utropade hon glatt:

»Ack, se herr Lange!»

Sedan de första hälsningarna voro utbytta, sade Olga:

»När kom ni?»

»I dag, med ångbåten från Liibeck. Jag har dröjt så länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free