- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
121

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kungsborg.» Jacobo tog Kurts arm, och de vände nu sina
steg tillbaka mot norr.

»Byggnadsarbetet där är slut. Jag lämnade orten för en
månad sedan, men har först i dag anlänt till huvudstaden,.
emedan jag, i och för arbetet till nästa sommar, måste göra
en resa till Skåne.»

De fortsatte vägen, under det de gjorde och besvarade
frågor. Kurt fick veta att Romarhjärtas voro i staden, att
de och Lange skulle resa etc. När de kommo till hörnet
av Norrbro, stod en samling herrar där och pratade. De
voro inbegripna där i ett så livligt samtal, att de ej fäste
sig vid Kurt och Jacobo. En av dem yttrade med en röst,
som tydligt gav tillkänna, att han kom ifrån någon
tillställning, där pokalen varit det övervägande nöjet:

»Vad tusan vill det säga, Axelhjelm, att du vägrar giva
mig revanche. Jag skulle tro att du är pliktig lämna mig
den, då jag fordrar det. Du får spela med Å—feldt en
annan gång.»

Både Kurt och Jacobo hade tvärstannat vid ljudet av
Axelhjelms namn.

»Nå, får gå», svarade en annan röst i hopen, vilken de
igenkände vara Everts. »Icke mig emot om du
nödvändigt vill bli åderlåten.»

»Marsch således till ***», ropade hela sällskapet. Jacobo
och Kurt drogo sig åt sidan och läto dem passera.

»Min bror», mumlade Kurt.

»Han är således även spelare», sade Lange för sig själv.
Kurt räckte Lange handen till avsked med de orden:

»Vi träffas i morgon.» Därefter slog han upp
rockkragen, tryckte hatten djupare ned i ansiktet och tog samma
väg som Evert och hans dryckesbröder. Lange fortsatte
sin väg hem, under tankar på Olgas så mycket omtalade
lycka.

*



Klockan hade ringt fyra på morgonen, då en ung man
kom ut ur ett hus någonstädes i staden — vi vilja icke
namngiva var. Hans gång var stundom hastig, stundom
långsam. Ibland stannade han, liksom fjättrad av någon
tanke; men ögonblicket därpå skyndade han några steg
framåt, för att åter stanna eller sakta sin gång. Han
frammumlade stund efter annan en förbannelse.
Framkommen till Norrbro, stannade han åter och lutade sig över
barriären följande vågorna med ögonen. Han avtog hatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free