- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
123

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du tager, då du själv besöker dessa av dig så föraktade
och avskydda ställen, då ...»

»Tyst! Jag vill icke höra dina smädelser; jag föraktar
dig för mycket att vilja försvara mig emot beskyllningar,
gjorda av dig. — Jag säger blott: var på din vakt! Kom
ihåg att vi nu vistas i samma stad, att jag likt din skugga
skall följa dig.» Kurt släppte honom och avlägsnade sig.
Evert kvarstod en lång stund. Han sammanknöt händerna
och mumlade:

»Vad jag hatar alla dessa, som våga att anklaga mig,
för det jag icke såsom de kan släpa fram en dagsverkares
liv. Mina vanor och min natur äro förfinade; det kunna
de icke begripa. Jag skulle önska att dessa tre ägde en
enda hals, och att jag sedan i ett enda tag fick strypa
dem.»

*



Efter greve Romarhjärtas avresa förflöto några veckor,
som för Olga voro ovanligt lugna. Ett par gånger hade
hon fört talet på baron X—; men Evert hade genast
avbrutit det, utan att bifoga ett enda ord, som rörde Ivar.
Slutligen återvände gamle baron hem: men i hans ställe
uppträdde en annan person, den Olga av instinkt avskydde,
nämligen löjtnant Knut X—.

En dag, kort före jul, kom Evert in till sin hustru.

»Min vän, jag kan lyckönska dig till en stor glädje»,
sade han med ett försmädligt leende. »Din själs idol, den
oförliknelige Ivarson har kommit till huvudstaden och
ämnar under ett par veckor illustrera den med sin närvaro.
— Nå, vad fattas dig, du ser ju helt förskräckt ut, och jag
som tänkte bereda dig en angenäm överraskning.»

Olga hade skiftat färg, men bibehöll likväl detta yttre
kalla lugn, som utmärkte hennes sätt emot Evert.

»Sannerligen jag vet varför jag skulle bliva angenämt
överraskad av vad du nu berättar», sade hon. »Ivarson
och jag hava ju ingen beröring med varandra.»

»Verkligen icke? — Är det möjligt att du tagit din hand
ifrån denna din gunstling, vilken du för icke länge sedan
gjorde dig heder av att beskydda?»

»En man sådan som Ivarson, behöver icke beskyddas
av någon annan än sig själv; det har han mer än väl
bevisat.»

»Tror du det? Nå, vi få väl se.» — Evert tog upp ett
papper ur bröstfickan. »Baron W— har tills vidare i mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free