- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
127

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inre. Dock, varför tala om de bittra strider hon
kämpade så tyst och ensam?

När Olga stod utanför Everts dörr, stannade hon ett
ögonblick för att lyssna. Hon ville veta vad dessa varandra
fullkomligt värdiga vänner hade att säga. Olga hörde Knut
yttra till svar på något Evert hade sagt:

»Saken är således avgjord. Du lyser efter de stulna
ritningarna, och det så utförligt, att man genast igenkänner
dem, som åtfölja Ivarsons patentansökan. Du kan så
mycket säkrare göra det, som du kan uppvisa själva
originalritningarna och konceptet till beskrivningen. Det där var
fiffigt uttänkt, och vi få herrn sålunda inför rätta på ett
behändigt sätt, och då blir ingen konst att få fram den
numera förgätna mordhistorien; ty naturligtvis kommer man
att leta upp både nytt och gammalt, för att bevisa, det karlen
är en vanfrejdad äventyrare, som genom bedrägerier och
oredlighet kommit sig upp i världen. Skada att man icke
vågar röra i den där gravstöldsaffären.»

Vad Evert svarade hörde Olga ej.

»Det var också olyckligt att hon skulle vara en sådan
listig och styvsint kvinna», sade Knut. »Vet du var den
övermodige karlen bor?»

Olga ansträngde varje nerv för att höra, men det var
omöjligt.

»Jaså, i Bergstralska huset. Nå, huru länge blir han
här?»

»Förmodligen till dess han får avgjort om patentet. Nu
skall du gå, så att jag får tid att sätta upp det memorial
jag skall inlämna till vederbörande myndigheter», sade Evert
med hög röst, och Olga hörde av rörelsen att de uppstego
från sina platser och närmade sig. Hon lade handen på
låset och inträdde helt plötsligt. De båda herrarna, som
stodo med ryggen åt dörren, vände sig tvärt för att se
vem det var. Vid åsynen av Olga fingo deras ansikten ett
uttryck av oangenäm överraskning. Ehuru hennes hjärta
slog så våldsamt, att hon tyckte sig höra dess slag, sade hon
med sin vanliga röst, vänd till Evert, sedan hon hälsat på
Knut:

»Här är ett brev från tant Stephana, med ett uppdrag
till dig, som genast måste uträttas. Hon vill hava svaret
med posten i afton.» Olga lämnade mannen brevet och
avlägsnade sig. Inkommen i sin sängkammare förblev hon
en lång stund sittande orörlig. Huru skulle hon kunna varna
Ivar? Hon visste icke någon av betjäningen, till vilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free