- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
132

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var höjden av oförskämdhet. Säg ingenjören att jag icke
kan taga emot honom», sade han högt.

Betjänten gick, men återkom strax igen medförande ett
kort, som han lämnade baronen. Därpå stod skrivet med
blyertspenna följande ord på engelska:

»Ni måste taga emot mig; eljest tillkallar jag polis för
att fordra tillbaka de mig frånstulna ritningarna.»

»Låt ingenjören komma in!» sade Evert.

Några minuter därefter inträdde Ivarson. Sedan han
stängt dörren efter sig, blevo han och Evert en stund
stående och betraktade varandra. Det var liksom båda velat
mäta djupet av det hat, som uppfyllde deras bröst. De voro
således allena med varandra, dessa fiender ifrån
ynglingaåren. Slutligen bröt Evert tystnaden:

»Ni är mer än förmäten, som vågar träda under den mans
tak, vars hustru ni förlett.» Evert tog ett steg emot Ivar.
»Vet ni vad jag borde göra? Låta min betjäning giva er
ett kok stryk och kasta er på porten.»

»Ja, ifall jag vore vad ni påstår mig vara; men ni vet
lika väl som jag att det är osanning; ni vet att er hustru
är en ängel av renhet och dygd, och ni vet även att endast
hennes fruktan för edra stämplingar förde henne till min
boning. Således lönar det icke att ni spelar, märk jag
säger: spelar förorättad, då ni icke är det.»

»Hör på herre, erinra er att ni är i mitt hem och att jag
icke är sinnad att tåla några förolämpningar. Ifall ni icke
talar ur en annan ton, kör jag ut er.»

»Baron Axelhjelm har ni redan glömt vad jag skrev på
kortet? Tänk på det och iakttag mera lugn medan jag
tilltalar er: ni måste höra mig.» Ivar gick nu i sin tur ett steg
fram. »Ni har, sedan min ankomst till Sverige, gjort allt
för att skada mig, utan att lyckas. Ni har ifrån
ynglingaåren hatat mig, därför att jag älskade arbetet. Ni har
avskytt mig, därför att jag, oaktat allt vad ni gjort för att
störta mig, ändå i detta ögonblick åtnjuter människors
aktning. Jag å min sida har i er person föraktat övermodet,
lättjan och lågheten. Vi hava således aldrig tålt varandra.
Jag har likväl endast önskat att ödet aldrig skulle föra oss
tillsammans, emedan jag kände, att jag skulle få svårt att
icke demaskera er. Till närvarande dag har jag icke
företagit något till ert bestraffande; men nu känner jag att det är
tid att stävja er oförskämdhet. Säg mig därför varifrån ni
hade fått de gamla dyrbarheter, ni försålde i England? Jag
skulle kunna svara: ur X—ska graven. Säg mig vidare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free