- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
136

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än näsan är lång, det är en avgjord sak. Tusan så
angenämt att sammanträffa med den skorpionen.»

Framkommen till Everts boning frågade han om
friherrinnan var hemma. Portvakten svarade ja och lät honom
passera. I tamburen satt en livréklädd lymmel med en äkta
betjäntfysionomi, där en blandning av fräckhet,
oförskämdhet, slughet och smidighet återspeglades. Han höll på att i
den mest bekväma ställning läsa dagens tidningar.

»Hör på du», sade Kurt med sitt korta och hastiga uttal,
vilket han alltid antog, då han talade med personer, som han
icke kunde med, »anmäl mig hos friherrinnan!» Han räckte
betjänten sitt kort, avtog överocken och närmade sig dörren
till salongen.

Med den vanliga snabbheten hos domestiker, som länge
nött bort sin tid i de förnämas tamburer, hade Fredrik
Ikastat ögonen på kortet och vid åsynen av det namn, där
•stod, yttrade han inställsamt:

»Jag skall genast ha den äran anmäla herr baron, ehuru
iru friherrinnan för närvarande icke tager emot besök.»

Kurt svarade ingenting utan gick in i salongen.
Fredrik-försvann genom en dörr, som förde till mamsell Lisettes
rum. Evert var utgången. En lång överläggning följde
emellan Fredrik och Lisette om huru de skulle förhålla sig.
Baronen hade förbjudit dem, vid förlust av deras tjänster,
att släppa in någon till hans hustru utan hans vetskap; men
baronens egen bror var väl ändå något helt annat än andra
besök, det kunde ju hända att de fingo förargelse om de
icke anmälde honom. Lisette fattade likväl det beslut att
gå ut och säga att friherrinnan icke tog emot.

Överläggningen hade emellertid räckt så länge, att Kurt
förlorade tålamodet; ty vad han minst av allt var skapad
för, var att vänta. Också, då betjänten icke genast
återkom, beslöt han att anmäla sig själv, varför han gick in i
nästa salong, tänkande:

»Jag kan icke begripa, varför jag med min svägerska
skall iakttaga all denna ceremoni.»

Kurt gick igenom flera rum utan att träffa någon,
mumlande :

»Det ser ut som jag kommit in i ett hus, vars invånare
voro utdöda.»

Nu stod han i ett litet förmak och framför en dörr, som
var stängd i dubbelt lås. Han märkte likväl att nyckeln
satt i åt hans sida, således behövde han bara vrida om den
för att komma vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free