- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
145

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville hava någon fördel därav, utan av tillgivenhet för
mig, som lyckats göra henne åtskilliga tjänster, kom upp
till Stockholm och gav mig del av hela den otäcka
historien. Hon ville icke vålla min broders ofärd, därför
överlämnade hon detta bevis emot dig i mina händer.» Kurt
tystnade. En lång paus uppstod. Slutligen reste han sig
och gick fram till Evert.

»Du erinrar dig väl min varning, förmodar jag?»
frågade han med dov röst. »Du begriper väl att du antingen
måste skjuta dig för pannan, eller ock för alltid lämna
fädernejorden. — Jag vill icke fläcka mig med en
människas blod, i annat fall levde du icke. Du har på ett i alla
avseenden så avskyvärt sätt förnedrat dig, att du
förverkat all rätt att leva. Du, som kände dig förödmjukad av
att arbeta på en verkstad, du ansåg dig icke förnedrad att
begå en stöld. Dock, varför spilla ord? Du är en så
föraktlig skurk, att det är en skam att tala vid dig. —
Således, se här den dom jag ger dig: Du äger under tjugufyra
timmar att välja, antingen att förpassa dig in i evigheten
eller till en annan världsdel; men du måste resa ensam, du
får icke taga Olga med dig. Är du icke efter den tiden
undan, så må lagen hava sin gång. Det blir då jag som
lämnar Sverige och byter om namn. Jag skall veta att
göra det jag antager aktat. Detta är, märk väl, vid min
tro och heder mitt beslut. Antingen måste du ur vägen,
eller ock straffas för ditt brott. Nu har jag ingenting att
tillägga.» Kurt såg på sitt ur. »I morgon vid den här
tiden skall jag underrätta mig om du finnes kvar. Jag skall
anskaffa pass och vad du behöver för att komma undan.»

Kurt kastade åt honom den ena nyckeln, tog den andra
och öppnade dörren samt avlägsnade sig.

Evert förblev orörlig. Det var någonting gräsligt i det
raseri, som fyllde hans inre, vid tanken att allt det onda
han sökt förorsaka andra hade återstudsat på honom själv.
Just nu, i detta ögonblick, då han trodde sig äga Constance
i sina händer, då han med skadeglädje beräknade de
fördelar han hade, de vapen han kunde begagna, nu trädde
upptäckten av ett brott, begånget för åtta år tillbaka, och
ställde sig mellan honom och hans hämnd. En förbrytelse,
den han förövat, därför att arbetet var honom förhatligt.
— Han anklagade Constance att hava varit orsaken även
till detta. — Och han förbannade den känsla han ansåg
som upphovet till alla sina brott.

10 C

*



Arbetet adlar mannen II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free