- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
148

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tagande. Den nedgående solen kastade sina sista strålar
in genom de höga och djupa fönstren. Constance vandrade
tankfull genom rummen och tyckte själv att de stora
gemaken föreföllo henne dystra och ödsliga. Detta var
således hennes hem där hon ensam, omgiven av allt vad
rikedom kan åstadkomma, skulle framleva sitt liv, utan att se
omkring sig andra än tjänarnas ödmjuka ansikten. Men
hon hade själv så velat. Constance stannade slutligen i ett
hörnkabinett, varifrån man hade en fri och härlig utsikt,
med det djupblå och omätliga havet i fonden. Solen gav
nu sin avskedskyss åt detsamma.

Constance öppnade fönstret. På avstånd hördes ett
vallhorn och ett par klara, unga och friska röster sjunga en
folkvisa. Det var en härlig septemberafton, och ofrivilligt
tänkte Constance: »Livet är ändå skönt och människan
kunde vara bra lycklig, om hon själv icke gjorde så mycket
för att förbittra sin tillvaro.»

Constance stängde fönstret; den vackra höstaftonen med
sin poesi föreföll henne endast såsom ett gäckeri över
hennes ensamma och tomma liv. I detsamma hon ämnade
lämna rummet fästes hennes upmärksamhet på en vacker
vas, med en utsökt praktfull blomsterbukett. Bredvid
vasen låg ett brev.

»Från vem kan dessa blommor och detta brev vara?
Utom Stephana känner jag, sedan Olga är borta, icke
någon, som med en dylik uppmärksamhet skulle vilja hälsa
mig välkommen i mitt hem.» Hon tog upp brevet och hade
så när åter släppt det. En enda gång förut hade hon
emottagit brev av samma hand; men det var nu många år
sedan dess. Constance darrade då hon bröt förseglingen.
Innehållet var följande:

Fröken Constance!

Förvånas icke att emottaga ett brev från mig, utan se
däruti en helt naturlig sak. Jag ville så gärna med några
rader hälsa er välkommen till hemmet. Inbilla er därför
att det är en vän, som av hela hjärtat önskar det ert liv
må förflyta leende och glatt under ert eget tak. Inbilla
er vidare, att denne vän beslutat att säga er några
sanningens ord, och ni skall förstå dem, huru fallen ni eljest är
att missförstå all välmening.

Ni har flyttat till Sturesjö, fast besluten att där leva ett
eremitliv. Ni anser det för en plikt, därför att er syster
gjort ett, i ert tycke, mindre lyckligt parti. Ni har fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free