- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
152

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot sorgen. Jag har lyckats bättre än jag vågade
hoppas.»

»Ah, tro icke det», svarade Constance, som rodnade vid
tanken att hon verkligen varit ond.

»Dessutom kom jag för att bjuda er farväl.»

»Vad vill det säga?»

»Fröken har glömt att jag ämnar företaga en resa
utrikes, som troligen kommer att räcka ett år.»

»Jag har aldrig hört talas därom.» Constances nyss så
livliga ansikte hade blivit blekt, och hon kämpade förgäves
för att synas lugn.

»Om så är, så kommer det därav, att ni icke velat vara
min vän.»

»Eller också därav att ni icke vågat vara min.»
Constance försökte att småle. Jacobo undvek att se på henne.

»Ni hör till antalet av de kvinnor, som skaffa invånare
åt dårhuset. Jag fruktar er som en fara.»

»Och därför reser ni?» Constances röst hade något
ofrivilligt sorgset.

»Jag reser, emedan jag såsom fabrikant måste ut. Mina
affärer tvinga mig därtill. Nu kan jag göra denna resa,
emedan jag med fullt förtroende kan överlämna fabriken
åt Ivar.» En kort paus uppstod.

»Vet fröken, vad jag i dag önskat?»

Constance såg frågande på honom.

»Att ni ville bliva min vän. Det skulle vara något som
smekte inbillningen, under det jag levde skild från er, ehuru
mitt förnuft säger mig, att jag vid min återkomst skall
finna er förändrad.»

»Mig?» Constance såg på honom. »Jag förändras
aldrig.»

»Akta er, jag kunde lätt bevisa motsatsen.»

»Jag trotsar er.»

»En gång, många år har sedan dess förflutit, försäkrade
ni er aldrig kunna älska någon annan än den ni skänkte ert
hjärta. ’Själens krafter räcka icke till att två gånger
älska’, sade ni. Ett par dagar därefter ...»

»Drev mig min dåraktighet att...»

»Tyst, det där hör icke hit. Nog av, ni upphörde att
älska den där mannen.» Lange såg på henne och tilläde
långsamt: »Så skall det gå med er vänskap, ifall ni
skänker mig den.»

»Lika troget som mitt hjärta under åratal varit fäst vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free