- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
154

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bord en utmärkt vacker blomsterbukett och bredvid den låg
ett brev. Constance slet genast upp förseglingen och läste:

Klockan är två på natten, då jag anländer hem, och
min första tanke är hos er. Dårskap, vid min ålder,
att så fästa sig vid en feberaktig otålighet innan man
återsett henne. Timmar kunna förgå, innan detta
kan ske, därför skriver jag. Min fråga är nu icke:
»Har vännen blivit trofast?» Det vet jag. Edra
brev hava sagt mig det; utan min fråga är: Har
Constances hjärta förblivit det? När får jag återse
er? Detta skall säga mig allt vad jag har att hoppas.

En gång svor jag, att aldrig till Constance uttala
de ord: jag älskar er. Jag borde icke heller göra
det. Dock skall jag bevisa huru högt Constance varit
och är älskad av

Jacobo Lange.

Ett ridande bud förde detta svar till Lange:

Constance väntar Jacobo till Sturesjö så fort han
erhållit detta. Låt väntan ej bliva alltför lång.

Min bästa läsare! Vi voro icke på ^Sturesjö när Lange
anlände, och följaktligen kunna vi ej redogöra för vad
som sades. Vi veta blott, att Lange och Constance vid
middagstiden följdes åt till Kungsborg och Constance
önskade att deras förlovning skulle uppskjutas till hennes
födelsedag den 20 december.

I brev till Olga hade Constance meddelat henne sin
förestående lycka. Underrättelsen därom hade varit en källa
till glädje för Olga, emedan hon nu ägde den för hennes
hjärta så trösterika bilden av systerns framtida sällhet.
Hon hade likväl ansett det överflödigt att därom underrätta
Evert, förrän notifikationen ankom. Mer än väl förutsåg
hon, vilket husligt elände det skulle bereda henne.

Det såg likväl ut som ödet beslutat att Constance icke
skulle bliva Langes hustru, ty han insjunknade häftigt och
så farligt, att frågan var om livet. Mitt upp i all denna
ångest och förtvivlan erhöll Constance Ivars och Everts
brev. Hennes vänskap för systern och hennes kärlek till
Lange kommo i en förfärlig strid.

Ovisst är vilkendera som segrat, ifall icke förbättring
inträffat i Jacabos sjukdom, som gav hopp om hans till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free