- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
158

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Alldeles icke, jag har blott låtit inhägna den inom
samma stängsel, som innesluter alla de minnen, vilka äro
fästa vid mitt närvarande hem. Ni sitter nu i dess skugga,
på den bänk, som väntat er.»

»Ni trodde således att jag skulle återkomma?»

»Jag trodde icke, ty tron är endast en sublim okunnighet,
jag visste det.»

»Huru kunde ni vara så säker därpå?»

»Emedan jag dömde ert hjärta efter mitt.»

»Jag förstår er icke.»

»Icke?» Ivar fattade hennes hand. »Nå väl, då vill
jag förklara mig. Jag visste att den stackars Ivar, i vars
öde ni ingripit så mäktigt, hade blivit kär för er.»

Olga förblev tyst.

»Och därför väntade han er här. Har jag misstagit

mig?»

»Jag är ej fallen för motsägelser.» Olga reste sig upp
och lät handen kvarbliva i Ivars. »Följer ni mig till

Kungsborg?»

»Ja, om ni först svarar mig på en fråga.»

»Låt höra!»

»Vad tycker ni om Smedstorp? Behagar det er?»

»Mycket!»

»Om jag bjöde er det, skulle ni taga emot gåvan?»

»Jag tror det. Men nu skola vi återvända till det stolta
herresätet.»

»För att sedan en dag återvända hit.»

Ivar lade Olgas hand på sin arm och de promenerade
under glatt samtal genom skogen.

*



På eftermiddagen sutto de alla samlade under lindarna
på gården, då Bengt, iklädd sin allra bästa
söndagsmun-dering, syntes vid gallerporten, varigenom han genast
insläpptes. Han gick helt dristeliga fram till det församlade
herrskapet. Lange, som först fick se honom, yttrade:

»Jag kan just undra vad som nu står på, efter min raske
mästersmed kommer så där i högtidsskrud.»

Nu stod Bengt bugande framför dem.

»Skulle ödmjukast be om ursäkt att jag kommer så här
burdus till herrgården, men se, det var mig ackurat
omöjligt att icke gå hit och fråga om herrskapet läst tidningarna
från huvudstaden, som kommit hit på morgonen?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free