Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid porten skildes de åt, och då hade Arthur sig bekant,
att Sorenza varje onsdag och lördag gick från sina
lektioner vid denna tid.
Följande onsdag, då Sorenza trädde ut ur professor E—s
port, kom Arthur emot henne.
»Jag tänkte, att jag skulle träffa er, då jag gick utför
tra-ppan», sade Sorenza leende. »Kommer ni direkt från
Karlberg?»
»Ja, jag har gått mycket fort av fruktan att komma för
sent.»
»Vart?»
»Hit, naturligtvis. Jag var rädd, att ni redan skulle ha
gått ifrån professor E—.»
»Det blir aldrig slut förrän klockan tre.»
»Så mycket jag vet till en annan gång.»
Under tre veckors tid mötte Sorenza alltid Arthur varje
onsdag och lördag, då hon gick ifrån professor E—. En
lördag vandrade de ifrån Kungsholmsbrogatan i glatt
samtal om Karlbergsbalerna, dem Sorenza aldrig bevistat och
vilka Arthur beskrev, om danssoaréerna, dem Sorenza icke
heller varit på, men dit hon längtade av allt sitt hjärta.
Under det de talade om dylika saker, som glädja och fröjda
ungdomen, hade de passerat förbi ett åkdon, varuti en
ståtlig herre höll på att stiga upp. Varken Sorenza eller
Arthur gåvo akt på åkdonet, som höll utanför ett hus i
Ja-kobsgränden, ehuru de gingo tätt förbi detsamma; men
ägaren därav, som icke var upptagen av något glättigt
samtal, hade kastat ögonen på de båda förbigående, vid vilkas
anblick han gjorde en rörelse av obehaglig överraskning.
I stället för att stiga upp i vagnen, på vars steg han redan
satt foten, drog han den tillbaka och sade åt betjänten:
»Kör hem, jag går.» Därmed gick han efter Arthur och
Sorenza, likväl utan att gå fatt dem. Han följde dem på
några stegs avstånd, ända till dess de togo avsked av
varandra vid Sorenzas port. Han hade stannat ett stycke
därifrån; men då flickan försvunnit gick han framåt, så att
Arthur, då han vände sig om, befann sig ansikte mot
ansikte med den ståtlige herrn.
»Pappa!» utropade Arthur och ryckte till.
»Vad gör du här?» frågade greven med rynkade
ögonbryn.
»Jag promenerar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
