Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, med unga flickor, märker jag. Känner du den, som
du följde?»
»Ja, eljest lär jag väl icke ha följt henne.»
»Såå, du svarar litet trotsigt, märker jag; men låt bli
det och svara i stället ärligt.»
»Pappa är ond?»
»Det är icke du, utan jag, som skall göra frågor. Huru
har du lärt känna henne?»
»Hon tappade sitt flor häromdagen; jag hittade det,
och...»
»Och sedan stämde ni möten?»
»Varför skulle vi göra det? Jag vet, att hon målar för
professor E— onsdagar och lördagar, och jag tager då den
vägen, när jag kommer från Karlberg, så att jag får följa
henne hem.»
»Just en genväg att från Karlberg gå ned till Nya
Kungs-holmsbrogatan, då ditt hem ligger nära Kungsbacken, och
att sedan promenera ända hit. Du gör väl det därför, att
du finner flickan avskräckande ful.»
»Tvärtom», svarade Arthur skrattande.
»Nå, då har du väl ingenting emot, om jag presenterar
dig för henne?»
»Pappa känner henne då?» En mörk flamma flög över
Arthurs panna.
»Följ mig.» Greven gick in i samma port, varigenom
Sorenza försvunnit. Arthur följde honom tigande, men
med högt klappande hjärta. Det virvlade om i ynglingens
huvud, och han frågade sig oupphörligt:
»Huru och på vad sätt känner pappa henne?»
Komna två trappor upp, ringde greven på en tamburdörr,
som genast öppnades, och framför dem stod Sorenza, som
nätt och jämnt hunnit avtaga hatten och kappan. Omkring
det friska ansiktet böljade en massa ljusbruna lockar.
»Ah, greven!» utropade hon med ett uttryck, som
liknade fruktan. Hon drog sig åt sidan och rodnade starkt,
då hon fick se Arthur, som icke såg mindre förlägen ut.
Greven, åtföljd av sonen, gick igenom tamburen in i en liten
sal, där ett äldre fruntimmer satt och sydde. Hon reste
på sig och hälsade greven med kall hövlighet.
»Min son, fru Toll», presenterade greven. Arthur
bockade sig, och frun yttrade en intetsägande hövlighetsfras.
Greven vände sig till Sorenza och tog hennes hand med
de orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
