Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå in och hälsa på din mor, medan jag byter om
kläder.» Greven tog vägen in till sina rum.
»Pappa, jag önskar att nu slippa hälsa på mamma, utan
i stället få gå upp på mitt rum», sade Arthur. Greven
vände på huvudet, betraktade sonen ett ögonblick och
svarade sedan:
»Nåväl, gör som du vill.»
*
Om vi tänka oss tillbaka till den tid, då vi voro aderton
år, och genomgå de utbrott av fröjd eller smärta, som då
skakade vår själ, förvånas vi över att ha kunnat
genomleva dessa stormar, ofta framkallade av de obetydligaste
orsaker, men vilka genom övermåttet avi kra’ft i vårt
inre antogo en sådan styrka. Huru le vi icke vid en
mog-nare ålder åt vår ungdoms smärtor, då vi jämföra dem med
de lidanden, vi sedan uthärdat.
När sedan Arthur kommit upp på sitt rum, reglade han
dörren och kastade sig handlöst ned på soffan, utbrytande i
vilda snyftningar. Han grät, grät såsom ett ofördärvat
barn gråter. Hade hans kamrater nu sett honom, skulle
han av den äldsta såväl som den yngsta blivit utskrattad,
och icke en enda skulle ha känt medlidande.
Den ena timmen efter den andra förgick, och ännu
kvar-låg den unge krigaren utsträckt på soffan och rullade sig
på den under snyftningar. Det var långt lidet på kvällen,
då häftiga slag ljödo på Arthurs dörr och en glad röst
ropade:
»Är du inne, Arthur, jag vill tala med dig?» *
Arthur förblev orörlig och svarade icke. Han kvarlåg
tyst, till dess han hört brodern avlägsna sig; och då allt
var stilla, tog han sin kappa och smög sig utför de upplysta
trapporna ut på gatan och gick därefter hem till
Karlberg.
Följande lördag och onsdag syntes han icke i hemmet.
Slutligen en onsdag, då fjorton dagar förgått, under
vilken tid han ej lämnat Karlberg, stannade grevens ekipage
på borggården därstädes; och man visade greven upp i
logementet, där Arthur var till finnandes. Han låg
raklång på sin säng, med armarna i kors över huvudet och
blicken stirrande i taket. Vid ljudet av steg vände han
ögonen på den inträdande, och då han fick se fadern, reste
han sig genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0013.html
