Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pappa här», sade han och stod framför greven med
ett eget, generat utseende.
»Jag kommer för att underrätta mig om orsaken, varför
du glömmer att besöka din mor?»
»Ernfrid har ju varit här ute, och han har väl sagt
mamma, att jag mår väl, så att hon icke behövt oroa sig, och
då tyckte jag mig kunna få slippa att gå in till staden.»
»Kläd dig nu; jag vill, att du skall följa med mig», sade
greven. Arthur syntes likväl icke hågad att lyda.
»Jag önskade att slippa», blev hans svar.
»Det är möjligt, att du det gör, men vi äro då av olika
tankar, och jag hoppas, du icke hyser den, att jag skall
foga mig efter din önskan, utan att du bör lämpa dig efter
min. Kläd dig därför.»
Med synbar motsträvighet efterkom Arthur faderns
tillsägelse. En stund därefter sutto båda i vagnen, som ilade
bort med dem.
»Har du lust att följa med mig till Sorenza?» frågade
greven efter en stunds tystnad.
»Om jag slipper ser jag det helst.»
»Varför?»
»Därför, att det är mig obehagligt, och det torde icke
förundra pappa, när man betänker, att Sorenza icke är
min mors dotter, men ändå min syster samt endast två år
yngre än jag.» Ynglingens kinder hade fått en högre färg,
ögonen blixtrade av harm, då han häftade dem på fadern,
som helt kallblodigt tog upp ett cigarretui och tände en
cigarr. Sedan han dragit några drag, sade han, utan den
minsta förändring i rösten:
»Du finner dig sårad av släktskapen med Sorenza, tror
jag?»
»Icke av släktskapen, men väl av arten därav, ty den
innebär en förnärmelse emot min mor och, enligt pappas ord
till mig, måste förbliva en hemlighet inför världen.»
»Däri har du rätt. Din anklagelse gäller likväl endast
mig och på sin höjd Sorenzas döda mor, men bör aldrig
kunna återfalla på flickan. Hon är ju oskyldig uti sina
föräldrars förseelser.»
»Hon är produkten därav, pappa.»
»Och bör därför drabbas av så stor ovilja, att den, som
för fjorton dagar sedan sprang likt en galning ifrån
Karlberg för att få följa henne, nu anser sig icke kunna utan
obehagliga känslor återse henne. Min käre Arthur, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
