Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla tjänarinnan öppnade salsdörren, och de båda
grevarna trädde in. De funno Sorenza allena, sittande på
en av fönsterpallarna framför ett uppställt staffli. Vid
grevens åsyn sprang hon upp förskräckt, alldeles som om
hon blivit beträdd med något riktigt brottsligt förehavande,
och slängde gitarren mellan stolarna. Utan att besvara
flickans rädda hälsning, sade greven:
»Jag trodde mig en gång för alla ha yttrat den önskan,
att du icke skulle öda bort tiden med något så onyttigt som
musik, då du kan använda den på det, vartill du har
verklig kallelse.»
»Det var i glädjen över att jag i dag fått beröm av pro-
Ifessor E—, som jag sjöng», svarade Sorenza med en
lindrig darrning.
»Du hade väl kunnat sjunga utan ackompanjemang.»
»Det låter bättre då.» Nu smålog Sorenza och
rodnade. »Och så tycker jag, det är så roligt att...»
»Göra det, som är dumt», inföll greven sträft.
Arthur tyckte, att fadern var obarmhärtig, och hans egna
obehagliga intryck vid återseendet av Sorenza försvunno
för det medlidande, han kände med henne; ty vid grevens
sista, skoningslösa ord blev hon purpurröd och såg ned.
Arthur gick fram till henne, sägande:
»God dag, Sorenza.» Det var något så vänligt i rösten
att den unga flickan såg upp på honom med en tacksam
blick och räckte honom handen med de orden:
»Det är länge sedan vi träffades. Jag har varje
onsdag och lördag trott, att... » Nu tystnade hon, tvekande,
huru hon skulle benämna honom, men tilläde strax därefter
hastigt: »jag skulle träffa greven». Ordet greven
uttalades med synbar ansträngning och verkade så obehagligt på
Arthur, att han ryckte till.
Under tiden hade greven gått fram till staffliet och
betraktade den tavla, som var under arbete, utan att giva
någon uppmärksamhet åt vad som föreföll emellan de båda
unga. Han började kritisera arbetet, men med den
vanliga, kalla och sträva tonen, utan att åt sina ord giva
ens en skymt av vänlighet. Sorenza stod bredvid och
åhörde honom med blandade känslor av skygg ömhet och
en orolig fruktan. Sedan greven sagt så mycket, han
ansåg sig kunna säga om tavlan, beredde han sig att gå.
»Grevinnan har sagt till, att du skall komma upp till
henne i morgon.»
2 X Ädlingens dotter _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
