Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sorenza Bencke är min fosterdotter. Jag har stått i
förbindelse till hennes släkt och därför åtagit mig hennes
framtid.»
Under tiden hade Sorenza med rädd uppsyn och tårdränkta
kinder nalkats grevinnan för att hälsa och kyssa den
framräckta handen.
»God dag», var allt vad grevinnan sade.
Fröken Gyllensparre, som kände, att hon hade grevens
skarpa öga riktat på sig, sade med konstlad vänlighet:
»Välkommen min lilla eller rättare stora elev.»
»Nå, skall du icke hälsa på mig», utropade Jenny, då
Sorenza, något blyg och förlägen, icke visste, vad hon skulle
göra. — Sorenza räckte fröken handen.
»Åh, kära du, icke skall du räcka mig handen, när jag
icke gör det åt dig; men det är sak samma, vi kunna nog
förlikas ändå, fast vi icke taga varandra i hand», sade
Jenny med sin högmodiga och självsvåldiga ton.
»Vad är det där, Jenny», utropade greven. »Räck
Sorenza genast handen!»
Jenny, såsom alla, hade stor respekt för faderns vrede,
och hon efterkom därför genast hans befallning; men
So-renzas en gång bortskjutna hand räcktes icke mera åt
fröken, utan hon gjorde en djup nigning för Jenny och sade
med klar röst:
»Fröken behöver icke taga mig i handen.» Det av tårar
och förödmjukelse förut så upphettade ansiktet hade blivit
blekt och det bar nu samma prägel av oböjlig stolthet, som
återfanns hos greven och alla hans barn. Vid Sorenzas ord
blev grevinnan blossande röd och sade med ovanligt skarp
röst:
»Återtåg din läxläsning, Jenny, jag tycker, att
hälsningarna räckt länge nog?»
Greven rynkade ögonbrynen och sade åt betjänten:
»Kalla hit mamsell Edberg!»
Ögonblicket därefter stod ett medelålders fruntimmer
framför greven.
»Var god och för mamsell Bencke till det rum, som
blivit ordnat åt henne. Jag anförtror henne åt mamsells
vård.»
Han vände sig nu till Sorenza, som förblivit stående med
det marmorbleka ansiktet upplyft och de djupt liggande
ögonen häftade på Jenny, sägande:
»Följ mamsell Edberg på ditt rum!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
