Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorenza lydde. Ernfrid hade under hälsningsprocessen
stått nedanför verandan och dold av murgrön, som
slingrade sig uppför spaljéerna. Han hörde och såg allt,
utan att vara sedd. Arthur åter hade befunnit sig bakom
Sorenza och med av harm lågande blickar följt systerns
beteende. Då Sorenza avlägsnade sig, utan att grevinnan
eller någon sade ett ord, kastade han sig ned på en stol
bredvid Jenny, utbristande med häftighet:
»Du förtjänar att få aga som ett okynnigt barn.»
»Jo, det här är roligt», utbrast Jenny och bö|rjade
gråta. »Bara för den där Sorenzas skull skall jag
uppbära så mycket ledsamheter. Det säger jag på förhand, att
jag alldeles icke tycker om henne.»
»Jenny följer mig», ljöd grevens röst, kall och sträng.
Fröken reste sig upp förskräckt, grevinnan kastade en
rädd blick på mannen, som gick in i boningshuset, förande
Jenny med sig.
»Nu lär Jenny komma att stå sig slätt», viskade
Ernfrid från sitt gömställe.
»Allt detta för den där flickans skull», mumlade
grevinnan.
»Mamma borde lära Jenny att ej vara så elak, som hon
är, så gjorde hon icke så mycket ont. Nu unnar jag henne
allt, vad hon får», menade Arthur.
»Det ser ut, som ofrid och split hade följt med
Sorenza i mitt hem, då hennes första uppträdande här redan
framkallat så mycken förargelse», sade grevinnan ocih
reste sig upp.
»Med friden har det just aldrig varit mycket att skryta»,
inföll Ernfrid. »Den har i alla tider gått på krycka,
åtminstone här i huset.»
»Vill Ernfrid låta bli att tala dumheter», utropade
grevinnan med hetta.
»Aj, aj, jag träffade någon ömtålig punkt, efter
mamma blev ond. Sant är emellertid, att flickan såg rätt
hygglig ut, fast ögonen voro röda som köttstycken; men
det gör ingenting.»
Unge greven gjorde en saltomortal över staketet och
for av in i parken. Arthur kvarsatt orörlig och tuggade
på naglarna. Grevinnan gick in, och fröken Gyllensparre
och Arthur blevo allena.
Det enda av sina barn, som greve Eldelfeldt favoriserade,
var Arthur. Då han visade sig sträng emot Ernfrid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
