Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes händer, utan att kunna tillbakahålla sina tårar.
Ännu en stund sökte han trösta henne och föreslog
slutligen, sedan hon blivit litet lugnare, att de skulle följas åt
ner i parken.
»Jag vet icke, om jag vågar för greven», invände
Sorenza.
»Pappa är alls icke så farlig, som han ser ut till. Kom
du, jag lovar att sörja för resten.»
En stund därefter vandrade de båda barnen arm i arm
ned till parken.
Guvernanten, som kvarsatt på verandan, såg dem. Vid
denna syn reste hon sig och gick in till grevinnan, som
befann sig i ett litet kabinett.
»Månne det är överensstämmande med grevinnans vilja,
att greve Arthur går arm i arm vid den här tiden, klockan
är halv tio, med mamsell Sorenza i parken», sade fröken.
Grevinnan reste sig upp med de orden:
»Fröken är mycket klok, som underrättar mig om dylikt
oskick. Jag skall säga till min son, att sådant icke får ske.
Ack, huru mycket obehag den flickan skall komma att
förorsaka», tilläde hon suckande och ringde.
»Säg till greve Arthur, att jag önskar tala vid honom.
Han är i parken.»
En stund därefter kom betjänten åter och sade, att man
sett greven taga vägen till *** och att han icke var i parken.
»Herre Gud, vilket liv jag skall få», suckade
grevinnan. »Den flickan, den flickan blir mig en svår börda.
Endast sedan några timmar i mitt hus och alla möjliga
obehag.»
När Sorenza om aftonen blev allena i sitt rum, satte
hon sig att skriva till fru Toll:
Älskade, älskade moster!
Så är jag nu skild från dig och ditt lilla, enkla
hem, där allt var så varmt och gott. Ack, om du
kunde ana, huru olyckligt ditt stackars barn kände
sig, då vagnen rullade bort och jag till avsked såg
ditt milda ansikte nicka ett sorgset farväl åt mig
genom fönstret. Det föreföll mig som om jag läm~
nat all min glädje och lycka kvar hos dig. Jag
anklagade dig, för det du tillät, att jag lämnade dig...
Vad skulle jag i detta hem att göra? Varför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
