Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade och tog upp kransen åt Jenny, tilläggande: »Och
ändå kastade jag så illa som möjligt.»
»Mamma», utropade Jenny och sprang fram till
verandan, »Sorenza kastar med flit så illa, att jag ej skall
kunna taga kransen.»
»En dylik elakhet, min flicka, bör du sätta dig över»,
svarade grevinnan. »Sorenza kan för övrigt komma hit
och hålla i silket åt mig, så få ni roa er i fred.»
»Då får du kasta krans med träden, icke blir det med
oss», försäkrade Arthur och slängde käppen ifrån sig.
Ernfrid utropade:
»Nej, se det blir då ej av, att Sorenza skall hålla i
något silke; jag vill, att hon skall fortsätta och kasta. Jenny
kan just sätta sig och se på.»
»Sorenza!» ropade grevinnan. Flickan lydde kallelsen
och stod nu framför den ädla damen med högburet
huvud.
Vid åsynen av grevinnans missnöjda utseende ihågkom
Sorenza mosterns första brev och de orden: »Om du
håller mig kär, så visa det genom att göra mig heder,
och att du blir omtyckt.» — Hon ångrade, att hon retats
med Jenny.
»Huru kommer det till, att du alltid skall uppföra dig
illa, varje gång jag tillåter dig deltaga i mina barns
lekar?» yttrade grevinnan. »Förstår du icke, att för ett
barn, som blivit upptaget i ett hus, utgöra ödmjukhet och
eftergift den största prydnad. — Du bör ihågkomma, att
du står på en underordnad plats. — I det stället tycks
du hava anspråk lika med mina barn och alldeles
förgäta skillnaden er emellan. Jag är trött vid dessa strider
och fordrar av dig, att du hädanefter iakttager ett helt
annat uppförande och visar Jenny mera uppmärksamhet,
än hittills varit fallet. — Har du förstått mig?»
Grevinnans eljest intetsägande ansikte erhöll ett skarpt
uttryck, blicken vilade på flickan med en stränghet, som
fick något hårt.
Sorenza hade avhört grevinnan med oförändrad
hållning och utan att vända ögonen ifrån henne; stoltheten
stridde med tanken på mostern och jagade blodets flammor
från och till kinderna. Ett par stora tårar hängde i
ögonfransen. Man kunde se, att hon kämpade en häftig strid
i sitt sinne. Då grevinnan slutat sin harang, hade stolt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
