Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten fått vika, och Sorenza gick fram, fattande hennes
hand, den hon kysste.
»Jag skall bjuda till att vara grevinnan till nöjes. Var
icke ond på mig!» De sista orden uttalades med en så
bedjande röst, att den bort röra en var. De tillbakahållna
tårarna störtade utför kinderna, och hela Sorenzas
ställning vittnade om bitter smärta. Ett enda vänligt ord, en
enda fattig smekning, och grevinnan hade med erkänslans
band fäst detta hjärta vid sig; men nu, såsom så mången
gång under Sorenzas liv, skulle man stöta henne med köld
ifrån sig, just i de ögonblick, då hon var mest i behov
av ömhet.
»Vartill den här komedien, kära Sorenza, och dessa
tillkonstlade tårar», sade grevinnan kallt och drog undan
handen. »Med mig äro dylika scener överflödiga. Långt
bättre att du genom ett passande uppförande visar den
vördnad, du är skyldig mig och min familj. Håll i silket
åt mig», tilläde hon.
Tårarna upphörde att rinna. Det ödmjukt sänkta
huvudet höjdes och den bönfallande blicken förändrades.
Sorenza stod nu åter upprätt, men med ett så omisskänneligt
uttryck av stolthet, att hon föreföll högre än vanligt.
Utan ett ord tog hon silkesdockan, som grevinnan räckte
henne.
Arthur hade med spänd uppmärksamhet följt uppträdet,
vilket bevittnades även av Ernfrid. Jenny, som satt
bredvid modern, betraktade Sorenza med detta uttryck av
skadeglädje, som är så eget hos unga flickor utan all godhet,
då föremålet för deras ovilja drabbas av något obehag.
»Det gör du rätt uti», utropade Ernfrid, »som icke
gråter och lipar, utan möter lika med lika. — Nu tycker jag
en smula om dig, eljest brukar du vara för gudsnådlig.»
»Ernfrid, vad skall det betyda, att du för ett dylikt
opassande språk?» frågade grevinnan.
»Det betyder, kära mamma, att jag tycker om, när jag
ser andra handla, såsom jag skulle göra i deras ställe. —
Herre Gud, Jenny, vad jag gärna ville undfägna dig med
en liten lektion från Uppsala för det du alltid skall störa
glädjen, då man har litet roligt, men vänta du, pappa
kommer väl hem, och då ..»
»Tiger du», inföll grevinnan.
»Nej, då skall Jenny hava sig en upptuktelse. — Usch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
