- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
39

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansikte hade åter blivit sorgset. Här avbrötos de utav
grevens ekipage, som stannade vid grinden.

»Nu är greven hemma», sade Sorenza suckande, »och
nu är det åter slut med glädjen.»

»Varför det?»

»Jag är rädd för honom. Ack, Arthur, vad ni äro
lyckliga, som få nalkas honom och som smekas av honom.
Mig har han aldrig visat någon ömhet.»

»God afton, barn!» ljöd grevens röst, ovanligt mild.
»Varmed roa ni er på tu man hand?» Han klappade
Sorenza på huvudet.

»Vi ha överlagt, om Sorenza är vacker eller ful»,
svarade Arthur och tryckte faderns hand.

»Verkligen; och till vilket resultat kommo ni?»
Greven satte sig i den lilla soffan på verandan.

»Att hon är vacker, naturligtvis», sade Arthur leende.

»Ah nej», stammade Sorenza rodnande.

»Icke ont i det.» Greven betraktade henne. »Du har
ett ganska hyggligt utseende, laga bara, att dina
själsegenskaper icke allt för mycket komma att kontrastera mot
din människa, så blir allt bra. Apropå själsegenskaper, så
har jag arrangerat, att artisten X— kommer att bebo ett
rum här i grannskapet, och under hans ledning skall du
kopiera några tavlor på slottet. Slottskamreraren har
upplåtit sin lokal åt dig att arbeta uti, och redan i morgon
skall du börja därmed.»

»Ah! Jag får då åter måla», utropade Sorenza och slog
ihop händerna. Ansiktet lyste av den renaste fröjd, den
sannaste glädje. Hon hade velat kasta sig i faderns armar,
hölja hans händer med sina kyssar och luta sig intill
honom ; men hon blev stående orörlig efter det första
utbrottet av glädje. För henne var han icke far, utan den stolte
greven, som emellan dem rest en oöverstiglig skiljemur.
Anade greven, att Sorenza kände sig på en gång stå
honom så nära och ändå så långt ifrån hans hjärta? Vi veta
det ej, allt nog, han räckte henne handen, sägande med
godhet:

»Det gör dig ett stort nöje att åter få börja måla?»

»Ja, mycket, mycket», viskade den unga flickan med
värme och förde faderns hand till sina läppar. När hon
böjde ned sitt huvud, lade greven sin andra hand på hjässan
och klappade henne med de orden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free