Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torra ögonen lästes blygsel. Sorenza reste sig upp. De
vandrade tyst hemåt.
Arthurs ord hade böjt den unga flickans trotsiga stolthet.
Hon kände med förfärlig klarhet, att hennes liv var en
skymf för grevinnan. Med nedslaget sinne trädde hon om
middagen in i matsalen, där hon mötte grevinnans kalla och
missbelåtna ögon. Vid bordet rådde en allmän
förstämning. Icke ett ord talades under måltiden. Ernfrid slog ut
sitt vin och snäste betjänten; detta var det enda, som
avbröt tystnaden. På eftermiddagen förklarade Jenny, att
hon ville följa med Sorenza, när denna skulle gå till slottet.
Grevinnan, som aldrig sade nej åt sina barn, utan lät dem
få allt vad de ville, gav även nu sitt samtycke. Ernfrid,
som för tillfället hade en brinnande lust att retas med hela
världen, förklarade, att Jenny först borde fråga Sorenza,
om hon ville hava henne med.
»Det är överflödigt», menade Jenny, »mamma sade här
om dagen, att dylika barn som Sorenza icke få äga någon
vilja eller tycke, emedan de hafva så mycket att försona;
och därför får hon nöja sig med mitt sällskap, antingen
hon vill eller ej.»
»Jaså, hon har någonting att försona», återtog Ernfrid
med retande röst. »Har du stulit i kyrkan, Sorenza, eller
vad har du gjort för ont?»
»Jag har blivit född», svarade Sorenza dystert.
»Det var mycket illa och utgör ett svårt fel, emedan det
är ohjälpligt», återtog Ernfrid. »Ah, nu förstår jag»,
tilläde han efter en stunds fundering, »därför fick du ej
hava lika hatt som Jenny. Ja, ja, var du from och god,
jag skall göra vad jag kan för att uppöva den dygden hos
dig.»
En stund därefter vandrade Jenny och Sorenza, åtföljda
av fröken Gyllensparre, fram till slottet. När de hunnit ett
bra långt stycke, kom Ernfrid springande efter dem,
fattade tag i Sorenza och viskade henne i örat:
»Nu har jag knuten på gåtan: du är ett nådehjon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
