Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grevinnan stod vid fönstret, sysselsatt att ordna några
krukväxter. Hon hörde ej, att Sorenza kom in. Denna
gick fram till henne, och då hon befann sig tätt bakom
den förnäma damen, viskade det stackars barnet, som nu
med sitt hjärteblod hade velat blidka henne:
»Förlåt mig! Jag är så olycklig av att veta, att jag
gjort mig förtjänt av grevinnans missnöje.»
Snyftningarna avbröto henne. Grevinnan vände sig om.
Vid åsynen av Sorenza skiftade hon färg.
»Såå, du har besinnat dig och kommer nu för att avbedja
ett fel, som du icke ens erkände inför greven. Det sker
väl därför, att jag nu är allena?»
»Tala icke så till mig», bad Sorenza; »jag vill inför
hela världen göra grevinnan min ursäkt, säg blott att jag
kan få förlåtelse. Jag skall göra allt för att försona,
vad jag brutit. Goda, goda fru grevinna, se litet vänligt
på mig!»
Sorenza hade sammanknäppt händerna och såg upp med
en bedjande blick på grevinnan. Säkert låg det nu i
flickans ansikte ett uttryck av sanning och ånger, som smälte
isen kring grevinnans hjärta och rörde henne, ty hon räckte
flickan handen med de orden:
»Jag vill, för grevens skull, förlåta dig för denna gång;
men jag skall icke förmå mig att göra det en gång till,
i fall du visar dig lika otacksam och obändig. Jag har
trott dig vara nog gammal och äga nog förstånd att inse,
det jag verkligen visat mig överseende och god, då jag tog
dig i mitt hus. Jag har räknat på, att du genom
ödmjukhet och mildhet skulle söka gälda mig min välmening.
I stället har din närvaro varit en oupphörlig källa till
obehag och ledsamheter, vilka givit mig anledning att
ångra, vad jag gjort för dig. Låt se, att det hädanefter
blir bättre.» Dessa sista ord ledsagade grevinnan med ett
ovanligt milt tonfall. Sorenza förde hennes hand livligt
till sina läppar med försäkran, att hon ville göra allt för
att vara till nöjes.
När hon senare på förmiddagen gick till slottet för att
måla, kände hon sig lugn och hoppades, att allt skulle bliva
bra samt gjorde de allra vackraste föresatser att aldrig
förarga grevinnan eller låta reta sig av Jenny.
Sorenza var sexton år, trodde således på sina föresatser
och sin styrka. Lyckliga ålder!
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
